År 2018 närmar sig slut och jag tittar tillbaka på ett intensivt musikår i Arvika. Jag tycker förresten att jag ganska ofta använder ordet ”intensivt” när jag beskriver musiklivet i Arvika. Men så tror jag faktiskt att det också är på viset här i Arvika. Mot slutet av denna årskrönika kommer även året i några siffror vilket nog bekräftar min tes.
Året började som år ofta gör med både trettondedagskonserter och dansbandskväll på Arvika Folkets park med Lasse Stefanz. Båda inslagen känns självklara denna helg. Annars bjöd januari på ett gediget program i Glafsfjordens Musikfestival som gick av stapeln på Musikhögskolan Ingesund. Framförallt gjorde cellisten och kontrabasisten Svante Henrysson ett starkt intryck på mig. Arrangemanget återvänder i januari 2019 med ett nytt starkt program – det är väl värt ett besök! I slutet av januari släppte också metalbandet Tribulation sin platta ”Down below” – en platta som av både fans och kritiker hyllats. De är också nominerade för Grammisgalan 2019. Faktum är att jag sitter och lyssnar på just denna platta när jag gör denna krönika – det är musik som växer för varje genomlyssning. Kul med ett helt album i dessa dagar av bara singlar.
Under februari hade nystartade arrangemangsföreningen ”ArvikaLive” sin premiär på Kvarteret. Det blev en riktigt trevlig kväll som andades framåtanda. Den riktigt stora mersmaken denna kväll stod unga rockbandet ”Nephila” för. De hade kunnat få spela mycket mer. Februari innehöll också exingesundaren Kalle Widéns solodebut ”medge/depart/repeat”. Och apropå just Ingesund så kammade Jon Dahlkvist tillsammans med Dahlkvistkartetten hem en grammis för ”årets klassiska”. Grattis igen!
Mars bjöd på otroligt mycket konserttillfällen. Hela 70 stycken om jag räknat någorlunda rätt. De sticker ut lite då det nästa är lika mycket som i juli (som ju alltid toppar i statistiken). Men det var också stora kontraster bland konserterna genremässigt. Det var finstämd uppsättning av Johannespassionen som framfördes i Trefaldighetskyrkan, hårdrockskväll med Klubb Motvals på Wilmas, jazzkonserter, Musikskolans stora konsertprojekt och massor av elevkonserter. Även om det låter som en klyscha så fann det verkligen något för alla denna månad. De norska jazzlegenderna ”The Real Thing” gjorde en kanonspelning på Musikhögskolan Ingesund i början av mars – i mitt tycke en en riktigt höjdarkväll.
I april träffade jag det superfokuserade bandet Children of the Sün inför deras släpp av första EPn. Det är ett fantastiskt gäng av begåvade unga musiker. Vi träffades på Estetiska skolan när de intensivövade inför riksfinalen av Livekarusellen. En tävling som de lite senare under våren gick och vann.
Under maj kunde jag presentera det späckade spelschemat för Stavnäs Visfestival. Det var ett ambitiöst projekt som drivna föreningen Stavnäs Visklubb gett sig på. Under maj fick jag även tillfället att göra något lite annorlunda då jag gästade Niklas Nords och Björn Lindströms pod ”D-tak, tärningar & livet” för att prata om spel och om Arvikafestivalen. Två riktiga favoritämnen. Har ni inte redan lyssnat på poden så gör det nu! De finns där podar finns. De blev en fantastisk kväll tillsammans med två fina människor. Jag hade så roligt! Olssons brygga presenterade även sommarprogrammet för 2018 – ett mastigt sommarprogram med konserter, musikquizar och allsångskryssningar. Precis som jag tror att arvikaborna förväntar sig på bryggan på sommaren.
I juni gick de allra sista musikesteterna ut från Solbergagymnasiet. Lite sorgligt. Vi får hoppas att det i en framtid är en utbildning och ett ämne som kan få återkomma i den kommunala undervisningen i Arvika. Fram till dess – tack för musiken! I och med juni månad intensifierades sommarunderhållningen. Det var dessutom rejäla program att ta del av på både nationaldagen och på midsommar. Tuppetorpsfestivalen höll sin årliga festival i Sigfridstorp i Glaskogen.
I juli når konserttillfällena ”all time high” bland de juli-månader jag hållit rätt på (från 2012 och framåt). Hela 77 tillfällen att lyssna på musik! Eller 2,4 tillfällen per dag om man så vill. Det är sannerligen inte illa för en liten stad som Arvika. Kommunens populära trivselkvällar fortsatte i stadsparken, i år med anslutande Johan Birgersson som dubblerande konferencier. Det presenterades även ny musikvideo från Nephila och ny musik från Chris Edgar.
Augusti är inte helt och hållet synonymt med Arvika Hamnfest. Men personligen tog det upp både mycket tid och medvetande för min del här på bloggen. Och även om årets hamnfest fick tråkigt efterspel i och med att det finns artister som inte kan uppföra sig är ju denna tredagarsfest så mycket mer än en enskild artist. Och årets hamnfest kan mycket väl vara bland det allra bästa som gjorts. Tänk ändå att artister så som Zara Larsson, Thåström, Sven Ingvars, Monebrother med flera spelade detta år. Andreas, Mattias, Fredrick, Arvid och alla andra som gjorde detta möjligt – hatten av!
Men augusti innehöll även jazz på Östtomta, Värmlänningarna och konserter med Ale Möller band, Mustasch, By Lightning, T-Bear & The Dukes och många fler.
Under september presenterade Arvika Östra församling höstens program för musiken i Trefaldighetskyrkan. Detsamma gjorde Musikhögskolan Ingesund och Arvika konsertförening. Det var också val till riksdag, landsting och kommunala organ. Jag gjorde en valkompass för musikfrågorna i Arvika som de lokala partierna fick ta ställning till. Personligen tycker jag att deras svar (och uteblivna svar) vara ganska intressanta. Föreningen ArvikaLive arrangerade en heldag, ParkLive, tillsammans med Arvika Folkets park.
Världens barn-konserten gick av stapeln i Trefaldighetskyrkan med massor av medverkande under oktober. Så gjorde även Arvika konsertförenings stipendiatkonsert av och med Gabriel Nilsson på saxofon.
Queenkonserterna som Musikskolan arrangerade på Musikhögskolan i november kommer jag naturligtvis att minnas då det var ett riktigt bra arrangemang. Men också för att det höll på att gå åt skogen när strömmen försvann. Hade det inte varit för att Arvika kommun nyligen köpt in kraftiga reservaggregat för krisberedskapen hade konserterna fått ställas in. Men de blev av och elever, lärare och solisten Tobias Östlund gjorde det mycket bra!
I december presenterades Arvika konsertförenings stipendiat för 2019: Cecilia Werling. Hennes konsert kommer det mer information om senare. Rackstadmuseet invigde sitt nya hus. Ett hus som efter vad jag förstått ska få rollen som konsertlokal. Det ska bli intressant att besöka vid tillfälle. December har annars erbjudit hela 47 konserttillfällen. Det är en hög siffra även om det inte ”slår” december år 2013 där jag fick ihop det till 56 stycken. Men allt är ju inte kvantitet. Själv har jag varit på några julkonserter som varit bra. Dels måste jag säga att Arvika Stråkorkesters nya samarbete med eleverna på Musikskolan i Arvika var ett bra grepp – det var en trevlig och fin konsert! Jag var också på julkonsert med Arvika stadsmusikkår och Manskören Iris. Det mynnade ut i en ganska annorlunda och känslosam konsertupplevelse. Det blev också ett av årets mest läsa blogginlägg. Musik är kraftfull på olika sätt. Även om året inte ännu är helt över så finns det fortfarande chans att lyssna på livemusik då Wilmas kommer att ha Arvikaband på scenen under nyårsafton!
Nu har jag ytligt gått igenom musikåret i Arvika. Det har här ovan blivit mycket fokus på konserter och arrangemang. Men musiklivet i Arvika är mer än så. Det är också alla reptimmar som musikerna lägger ner ”i det dolda”, det är musikvideos som produceras. Det är också all musik som skrivs och spelas in. I år har vi fått njuta av en massa ny musik från bland andra: Broken Door, Children of the sün, Clarksville, Fred White, Kalle Widén, Musikhögskolan Ingesund, Nephila, Sarah & David Åström och Tribulation…
Här på bloggen har jag introducerat en ny ”avdelning” med affischer – något som en och annan nostalgiker noterat. Denna sida kompletteras allt eftersom jag kommer över material. Jag har noterat 575 konserttillfällen i Arvika i arrangemangskalendern (rekordåret 2015 som jag jämför med hade hela 607 stycken). Att jag säger ”konserttillfällen” och inte konserter beror på att det annars inte realistiskt går att hänga med. Många gånger spelar ju flera band vid samma tillfälle. Arvika Hamnfest med alla sina artister räknas alltså in i statistiken som ett enda konserttillfälle. Antalet enskilda konserter i lilla Arvika är alltså långt många fler än 575 (!!). Man blir ganska ödmjuk av detta faktum. Och om jag ska vara riktigt ärlig så är siffran nog ännu högre då jag förmodligen även missat många konserttillfällen. Jag har även noterat 215 artiklar från olika medier. Artiklar som på olika sätt berör musiker och musiken i Arvika (rekordåret 2016 hade hela 224 artiklar). Jag har nyligen upptäckt att en del äldre länkar som jag har sparat kan vara brutna till de hemsidor som förvaltas av NWT-koncernen (dvs NWT, AN och VF). Deras nya webb verkar byta länkadresser när de administrerar artiklarna och då leder de länkar som jag sparat ”ingenstans”. Lite trist.
För 2019 hoppas jag att det kommer mer ny musik att lyssna på. Jag hoppas också att Arvikapubliken tar sig ut oftare på alla konserter som bjuds – det är en lyx att ha så mycket att välja på! Det ska bli spännande att se hur det går för Tribulation på Grammisgalan i början av året. 2019 blir också spännande då Ritz ska öppnas efter renoveringen. Jag hoppas mycket på detta nygamla allaktivitetshus!
Här nedan kan du dels ta del av en kort video (eller collage om du så vill) och dels bilder från året som gått. Slutligen vill jag tacka dig som medverkar i Arvikas musikliv, du kanske spelar på scenen, är en del av publiken eller bara är intresserad på något annat sätt. Tack även till dig som läser här på bloggen – det är det som gör hela arbetet värt att göra. Slutligen vill jag önska dig ett riktigt gott nytt år! Vi ses igen 2019 – i vimlet eller här på bloggen!
/David
Arvika musik 