Tänk vad mycket det är som man tar för givet när man går på en konsert. Det löjligt enkla som publik är ju att avsätta tiden och skaffa sig en biljett. Sedan tar man ju sig iväg till konsertlokalen, man köar, man hänger av sig ytterkläderna i garderoben och slutligen så tar man plats i lokalen. Hela tiden så utgår man från att ljud- och ljusteknikerna har haft tid att rigga och sounchecka. Bandet har naturligtvis övat. Allt har gått smidigt och nu väntar äntligen konserten. Så klart. Eller så blir det på ett annat sätt.
När Musikskolan under söndagen skulle framföra sitt symfoniorkesterprojekt på Musikhögskolan Ingesund hände det som är svårt att planera bort och som därför inte får hända – strömavbrott. Visst hade man övat ordentligt men det är snudd på omöjligt att framföra den här typen av konsert utan ström. Rena mardrömmen för alla inblandade alltså. Musikskolans konserter skulle gå av stapeln klockan 14.00 och klockan 17.30. Men klockan 14.00 var det fortfarande strömlöst. Man hade alltså övat och riggat tidigare men de tekniska repen (när man över in- och utgång, ommöbleringar med mera) hade det inte blivit mycket med.
Lite ironiskt nog var jag i god tid när jag anlände till Ingesund. Jag hade förvisso hört via sociala medier att de hade haft problem med strömmen. Men det ordnar väl sig tänkte jag. Ingesund har kanske rentav backupaggregat som kan startas? Men det visade sig att det har inte Ingesund alls. De klarar inte ett strömavbrott. Den batteridrift de har täcker skolans servrar någon timme samt till nödutgångarnas lampor. I övrigt var det mörkt. Så det blev till att vänta. Malin Linell på Musikskolan meddelade att ett aggregat var beställt och på väg inom kort. Så fort det skulle anlända så skulle man naturligtvis arbeta febrilt med att få igång det. Men fram till dess fick jag och alla andra vackert vänta.
Men stämningen bland publiken i foajén var god. Det småpratades och av och till framförde lärare och elever musik för alla väntande. Rätt trevligt på det hela taget. Men till slut hade aggregatet anlänt och elektrikerna hade anslutit maskinen till skolans elsystem. Om jag förstod det rätt så var det här första gången som Arvika Teknik kopplade in den här typen av utrustning på just Musikhögskolan Ingesund. Utrustning som egentligen är tänkt för att driva pumparna i sundets översvämningsskydd. Men ändå – vilka hjältar! Spontanapplåder ljöd när belysningen slogs på. Nu hade vi en nära-konsert-upplevelse. Teknikerna behövde starta upp ljud- och ljusutrustningen och ventilationen behövde få jobba en liten stund. Sedan skulle vi få ta plats i lokalen. Ganska precis en timme efter utsatt tid kunde till slut konserten starta.
Och vilken konsert det blev. Musikskolans elever bjöd på Queens musik i form av ensemblespel och symfoniorkester. Den stora orkestern var dessutom förstärkt med studerande på Musikhögskolan Ingesund, medlemmar ur Arvika stråkorkester och alla lärare på Musikskolan. Totalt sett en jätteensemble! Och så kvällens finfine solist Tobias Östlund.
Konserten startade med ”Dom Där Människorna” (Killer Queen) och därefter ett stråkarrangemang på ”You take my breath away”. Sedan kom ett spännande inslag där kvällens kör gjorde ett samarbete med eleverna som läser datorbaserat musikskapande. Tillsammans framförde ”Radio Ga Ga” med en hel del nya grepp och samplingar. Riktigt uppfriskande! Innan paus blev det ett medley med Tobias Östlund och lärarbandet. Och det blev åka av. ”We will rock you”, ”We are the champions”, ”I want to break free” samt ”The show must go on”.
Den korta pausen ägnades åt att möblera om lite. Det tar trots allt lite tid att få alla på plats i den stora symfoniorkestern. Orkestern fick sedan jobba hårt i konsertens andra halva. De levererade låtarna ”I want it all”, ”Somebody to love”, ”Who wants to live forever”, ”Is this the world we created, ”Bohemian Rhapsody”, ”Don´t stop me now” och extranumret ”I want it all”. Queens musik är ju i sina delar riktigt svårt att ta sig an, både musik och sång. Men jag tycker verkligen att eleverna gjorde ett fantastiskt jobb i sin tolkning. Och med Tobias otroligt fina röst blev det hela mycket bra. Ska jag lyfta fram något särskilt stycke så får det bli ”Who wants to live forever” från filmen Highlander. Finstämt arrangemang som är mycket pampigt. Rentav elektriskt (om ni ursäktar ursäktar vitsen för dagen)…
Musikskolans konsert blev en riktig injektion. Lärarna vittnar om att trots den långa väntan som uppstod så höll eleverna humöret uppe och skärpan fanns där när det väl blev konsert. Jag tycker det är lite imponerande faktiskt, de yngsta eleverna är trots allt inte särskilt gamla. De visar verkligen upp en hel del kämpaglöd. Och det bådar gott för framtiden! Men Musikskolans konsert blev dessutom en lektion i sårbarhet. Vi kan inte fullt ut försäkra oss om att det vi tar för givet alltid kommer att vara där. Och kanske måste man, om man vill vara säker, faktiskt hyra in backupaggregat till stora arrangemang? Om vi som publik är villiga att betala för det vill säga. Något för alla arrangörer att tänka vidare kring. Denna gång löste Arvika Teknik problemet – tack och bock!
/David
Arvika musik 
En kommentar Lägg till