Årets tillbakablick (eller årskrönika om man så vill) på musiken i Arvika 2016 var svår att komma igång med. Det blir så ibland, det liksom knyter sig och man vet inte var man ska börja. Lite så tycker jag också musikåret i Arvika varit under 2016 – lite svårt att få grepp om. Och då ska jag direkt säga att det sannerligen inte saknats tillfällen att ta del av musik. Nej i Arrangemangskalendern här på bloggen har jag samlat ihop närmare 500 (485 st för att vara exakt) tillfällen till musik i Arvika (!!) – och då har jag med största sannolikhet missat många arrangemang. Men det faktum att det finns i princip 1,5 tillfälle i snitt per dag att uppleva musik i Arvika är ju smått fantastiskt. Ändå är det något som gör 2016 svårt att få grepp om…

Under 2016 lades Arvika stadsfest ner som ett led i kommunens besparingar – riktigt tråkigt då man ägnat fem år att bygga upp den. Visst fanns det saker som kanske inte var optimala med stadsfesten, men det borde man ha kunnat arbeta om. Jag tycker att identitetsskapande arrangemang och arrangemang som gör att människor i kommunen möts behövs. Att ta bort den helt tycker jag dessutom sved ordentligt då Arvikas lokala musiker tappade ytterligare en scen att uppträda på. Men en ny stadsfest kanske återkommer i ny skepnad något annat år? Vem vet? Desto roligare var det då att finfina Bakgårdsfestivalen återuppstod fast man året innan annonserat att den skulle läggas ner. I övrigt avlöpte nog musikfesterna mer eller mindre planenligt. Arvika hamnfest, Tuppetorpsfestivalen, Rock Im Stadspark och Glafsfjordens musikfestival. I Brättne gjorde man om sin musikfest till att bli flera endagstillfällen under juli. Man krockade förvisso med stadsparkens trivselkvällar men av vad jag har hört verkar inte detta ha påverkat så mycket… i alla fall inte trivselkvällarna.

Av dessa knappa fem hundra arrangemang under 2016 har jag personligen bara besökt en bråkdel. Betydligt färre än vad jag skulle ha velat delta i. Det har dock blivit ett antal tillfällen och jag minns några med särskild värme. Till exempel var Musikskolans Ted Gärdestad konsert en höjdare – vilket arrangemang! Vilka duktiga ungdomar! Sabina Ddumbas konsert på Arvika Hamnfest kan vara den allra bästa spelning jag någonsin hört och sett på hamnfesten – hon kunde gott ha fått en egen scen och en helkväll alldeles själv. By Lightnings, Fredrik Uvefalk Trio och Drömkamelens spelningar på Wilmas Musik Pub tillhör riktigt goda musikminnen – Wilmas är verkligen ett riktigt vattenhål för livemusik. Maratonkonserten (4 timmar) på Musikhögskolan Ingesund till Anders Hörngrens ära lär alla som var där minnas – ett blandat program med Anders alla vänner.

Det har blivit flera fina möten också. Möten där jag fått möjligheten och privilegiet att under någon timme eller två komma lite ”under skinnet” på någon eller några musiker här i Arvika. Free As Rain, Alex Haglund och Markus Hedelin, Mathias Regal och Royal Garden är exempel på sådana möten.

2016 var också ett tävlingsår. Talangen Nils Andersson ställde upp i Idol, ösiga Maple Grove gick bra i Livekarusellen, Simon Karlsson deltog i Sveriges rockröst och Gain Eleven gick hela vägen och blev världsmästare (!!) i Emergenza Musikfestival-final i Tyskland.

För första gången, på jag vet inte när, blev det inget intag på Solbergagymnasiets musikestetprogram hösten 2016. Detta på grund av för få sökande. Man säger att man pausar ett år och tar nya tag igen under 2017. Bra – en kort stund kändes det som om nedläggning var ett reellt alternativ. Roligt att det blir en ny sökomgång för intag till höstterminen 2017. Estetprogrammet behövs i Arvika på både kort och lång sikt. Jag håller alla tummar jag kan.

Det blev diverse musiksläpp också under året. Gain Eleven släppte till exempel i början av året sin debutplatta, Rasputins platta Kall sommar dök upp, Soul Salvation släppte nyligen sin första EP och här i dagarna kom Fred White med nytt material. Däremellan fyllde Mathias Regal, Stavnäs-Högerud församlings barnkör, Broken Door, ESM15 (Solbergagymnasiets musikesteter), Musikhögskolan Ingesund och Royal Garden på med singlar och EPs.

Att blogga om musiklivet i Arvika är skoj och det finns många uppslag bara jag tar mig för att verkligen titta. Ibland blir jag tipsad om en idé men oftast har jag själv kommit på något. Det jag aldrig är säker på det är om och i så fall vad ni kommer att läsa när jag skriver något. Bland det mest lästa på bloggen under 2016 är inläggen där jag filosoferar lite kring Arvika som kulturkommun eller inlägget om vikten av en lokal bandtisha. Skoj – det hade jag inte en tanke på när jag skrev dem. Jag har fått en hel del fin feedback och glada tillrop under året – det tackar jag allra ödmjukast för (det betyder en hel del). Ett inlägg som slog an en nostalgisträng hos en hel del var mötet med Markus och Alex där jag lånat en del foton av Magnus Fors – jag tror det får bli något mer nostalgiinlägg… vill du ha mer musiknyheter så titta in på mediasidan för 2016 där du finner över 200 artiklar till att läsa.

Så nu sitter jag här hemma, kvällen i nyårsafton, och gör lite småändringar i texten medan jag avnjuter ett litet glas 14-årig Balvenie whisky och lyssnar på cellisten Yo-Yo Ma tolka Ennio Morricones The Mission. Det är så otroligt vacker musik! Jag är lite nöjd över att det till slut faktiskt blev en liten årskrönika – det gick ju trots allt att få lite grepp på 2016. Nu myser jag över att ett år snart är till ända och att ett nytt år fullt av möjligheter ligger framför oss. Längst ner har jag gjort en kort film med lite bilder från året som gått.

Slutligen vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år! Ta väl vara på det!

/David