Jag är plågsamt medveten om att arrangemang, mötesplatser och inriktningar inom verksamheter växlar över tid. Olika saker blommar upp, lever en tid och dör sedan ut. Det handlar förstås om ekonomi men även om kommuninvånarnas engagemang både som arrangör men kanske främst som publik. Förmodligen ska det också vara så här även om det orsakar mycket sorg för de som tidigare varit eldsjälar i de olika verksamheterna.

Från övriga Värmland tycker jag mig tidigare alltid ha hört beundrande röster om Arvikas rika och fina kulturliv även om jag under de senaste åren tycker mig ha hört betydligt mer om Karlstad. Och jag undrar ofta om Arvika kommun verkligen vet vad de egentligen vill rörande kultur i allmänhet och musik i synnerhet? Visst, Arvika är en liten kommun men det hindrar väl inte att man drömmer lite, formulerar visioner och sätter upp ett antal delmål? Eller?

Missförstå mig nu inte, jag menar inte att Arvika ska bli som Karlstad. Verkligen inte. Nej, Arvika ska fortsätta att vara just  Arvika – det är ju trots allt det som vi är bäst på. Men jag tycker ändå att det är lite spännande med några av de saker man gjort och gör i Karlstad. Till exempel har man i Karlstad en uttalad målsättning att bli 100.000 invånare och man har i andra sammanhang uttalat en vilja av att bli en av Sveriges främsta evenemangsstäder. Man har, efter vad jag sett, inte sagt exakt hur detta ska gå till i alla delar. Dessa visioner tror jag snarare ska ses som ”strävansmål” för kommun, företag, föreningar och allmänhet att gemensamt arbeta för. Men man har vågat formulera högt ställda mål. Och dessa två exempel på målsättningar har man naturligtvis satt upp därför att man tror att de kommer att berika Karlstad över tid. Detta skulle jag vilja att Arvikas politiker också gjorde – vågade visionära mer och inte vara så förbaskat ”mellanmjölk” i allt man gör.

Med detta som bakgrund blir jag lite bedrövad av de senaste veckornas nyheter på musikfronten i Arvika. Jag tänker då dels på utbildningen av musikesteter på Solberga och dels på Arvika stadsfest. Men även på framtiden för Ritz… som jag, som så många andra, inte blir riktigt klok på.

Nu har jag har inte hört alla turer kring utbildningen av musikesterna på Solberga, men det verkar som om den antingen läggs ner helt eller i bästa fall läggs i ”malpåse”. Det är i år helt enkelt för få sökande. Men då är det väl bara bra att lägga ner den kanske någon invänder? Ja, kanske är det det på kort sikt. I alla fall om man bara ser till antalet satsade kronor. Men jag tycker inte att det i en musikstad som Arvika duger att lägga sig på rygg och se underlaget av sökande minska för varje år. Jag tycker verkligen inte det. Min dotter har precis sökt gymnasiet och hon har fått påkostade kurskataloger från alla landsändar i hela avlånga Sverige. Jag har i något fall verkligen förundrats över vilka pengar man lagt ner från dessa skolor i det utskickade informationsmaterialet. När det gäller skolorna i Arvika har hon inte fått så mycket som ett informationsblad om programmen. Visst, studievägledaren har haft bra informationsmöten med klasserna och eleverna har erbjudits att komma på öppet hus där de har fått besöka de program de varit intresserade av. Och det är bra. Men det säger ändå lite om hur man marknadsför sig idag och inställningen till att vilja locka elever till sina utbildningar. Nu kanske Arvika kommuns informationssatsning på det musikestetiska programmet faktiskt har lanserats vitt och brett till potentiella elever utanför kommunen… vad vet jag? Det verkar i alla fall inte ha hjälpt. Med mina lekmannaögon ser det mer ut som om utbildningen lämnats att självdö. Jag hoppas verkligen att jag missuppfattat alltihop och har fel annars är det väldigt synd. Främst är det synd om de få elever som sökt utbildningen som inte kommer att starta i höst. Men det är synd om Arvika i ett längre perspektiv då man urholkar statusen som en stark musikstad. Man riskerar också att tappa kompetenta pedagoger. Synd.

Nyligen trillade jag över en nyhet på Arvika kommuns hemsida om att budgeten för 2016 var klar. En nyhet som tidigare gått mig helt förbi. Med bedrövelse och visst mått av förvåning kan jag nu läsa att man väljer att avveckla Arvika Stadsfest. Jag vet inte vilka diskussioner som föregått detta beslut men det här går helt klart inte i linje av att på något sätt stärka Arvikas varumärke som kulturkommun, det är ett som är glasklart. Nej, det känns snarare som ett slag i magen på alla de lokala musikutövare som tappar ytterligare en arena att uppträda på. Många av dessa utövare är ungdomar. Jag kan förvisso tycka att stadsfestens upplägg kunde ha arbetats om i vissa delar men att lägga ner den helt känns dumt när man ägnat fem år med att bygga upp den. I samma nyhet som släckte stadsfesten meddelar man också att föreningsbidragen för Folkets park och Jössefors Folkets Hus sänks. Dessa aktörer kanske kompenseras/stöttas på annat sätt än via föreningsbidraget men det framgår inte av nyheten. Synd.

Slutligen kom så även nyheter om Ritz. Arvika kommun har äntligen beslutat om en budget för upprustning av Ritz och vid första anblick är det mycket glädjande. Fyra miljoner 2017 och lika mycket under 2018. Det ska bli mycket intressant och se vad dessa åtta miljoner förväntas täcka! Tyvärr tror jag att lejonparten av pengarna kommer att få gå till en mängd saker som vi som besökare aldrig kommer att se eller ens kanske märka av. För det lär nog inte bli så många kronor kvar till det synliga efter det att man löst problemet med ventilationen, köket, toaletterna, el, hissar, utrymningsvägar, scenutrymmen med mera. Och då har man bara fått igång huset, inte satsat vidare. Och efter det måste man hitta en vettig form för driften av huset… Men jag ska inte såga detta ännu då jag faktiskt inte sett förslaget för upprustning ännu, men det luktar mellanmjölk på långt håll. Men jag försöker fortfarande vara försiktigt optimistisk… Jag hoppas verkligen på att bli överbevisad. Hoppas, hoppas, hoppas…

Jag har faktiskt gruvat mig för det här blogginlägget i flera dagar för jag vill inte framstå som en surgubbe. Jag vill inte vara eller uppfattas som en gnällspik. Men jag vill heller inte se en nedmontering av musiklivet i Arvika. Och jag tycker att avveckling av en stadsfest och musikesteter är tydliga exempel på en nedmontering som nu startat. Och vad gäller Ritz tror jag tyvärr att åtta miljoner, trots att det är fantastiskt mycket pengar, bara är en form av ”konstgjord andning”. Nej, det jag vill ha är lite mer visioner. Lite mer ryggrad. Lite mer… ”jävlar-anamma”. Jag skulle vilja se att Arvika kommun, likt exemplet med Karlstad här ovan, presterade ett antal rejäla strävansmål på lång sikt (säg sisådär 25 år) där näringslivet, föreningslivet och kulturlivet allihop får ett antal mål och delmål att arbeta för. Kanske skulle man kunna visionära att Arvika kommun år 2040 ska ha:

• 60.000 invånare!
• snabbtågststaion!
• internationellt erkänd musikfestival på flygfältet!
• IKEA-varuhus i Dottevik!
• nya stadsdelar vid Falleberget och Högvalta!
• äventyrsbad på Ingestrand!
• universitetssjukhus!
• Sveriges främsta kulturhus!
• fotbollslag i Allsvenskan!
• Sveriges främsta musikutbildningar för barn och ungdom!
• …

Ja ni fattar – det är bara att fylla på listan!  Men, inget mellanmjölkstänk – att visionära är att ta i utan att begränsa sig i tanken.

Kommer det att kosta? Japp! Blir det mycket jobb att förverkliga? Lita på det! Blir det bakslag? Kanske. Är det värt det? Absolut! Är det realistiska mål? Kanske eller kanske inte. Men spelar den sista frågan någon roll? Egentligen? För tänk om vi når nästan fram… eller bara halvvägs… Vid den tanken så svindlar det ju lite faktiskt.

Puh! Det får bära eller brista. Nu postar jag det här på bloggen. Kram på er.

/David