Solbergagymnasiets musikesteter och konserter är faktiskt något alldeles extra. De har dels inslaget av redovisning av var man befinner sig i den musikaliska utvecklingen men också en genuin vilja att dela musik med andra. Det ofta sinnliga, sköna men också sköra inom konstformen bärs fram av de som medverkar. Många gånger ackompanjerat av en stor portion nervositet.

Jag har också uppfattat inställningen bland de medverkande inom musikesteterna som mycket inkluderande. Inkluderande dels mellan varandra på utbildningen men också mellan årskurserna – musik blir så mycket bättre tillsammans. Oavsett hur långt man kommit är man ju alla i ett ständigt lärande. Det blev därför en mäktig julkonsert som Solbergagymnasiets musikesteter bjöd på under fredagskvällen i Trefaldighetskyrkan. Årets fyra musikesteter (Jannike, Johan, Hanna och Amanda), som är den sista årskullen på Solbergagymnasiet, hade valt att bjuda in alla tidigare elever som ville att vara med och medverka.

Och vilket gensvar de tidigare eleverna visade. Ett 70-tal glada esteter hörsammade frågan och valde att åka till Arvika från Karlstad, Göteborg, Lund… ja, hela Sverige. Någon hade gått ut 1998, någon 2015, en tredje 2004… och så höll det på. Eleverna vallfärdade till Arvika för att manifestera sin utbildning och visa på vilken viktig tid åren med musikestet varit för dem. Och för att få sjunga och spela. Man tog en dag ledigt, för att först repetera i den stora kören men sedan också medverka med det de ville bidra med. ”Alla som velat har fått bidra med egna solostycken, vi har inte satt några gränser denna gång” säger David Engström som är en av lärarna och kvällen till ära även ljudtekniker.

Programmet blev på grund av de många medverkande också rejält långt. Profant varvades med mindre profant. Julklassiker med nyare och mindre känd musik. Sångerna ackompanjerades allt som oftast av flitiga Rebecca Proba. Under några tillfällen lästes olika strofer upp ur Viktor Rydbergs ”Tomten” av läraren Anna Andersson Vass. Men det var de cirka 30 musiknumren som dominerade innehållet. Men de två timmarna och 15 minuterna upplevde jag inte på något sätt som tröttande. Nej, tvärtom, gav de så mycket spelglädje och värme att jag ofta njöt så pass att jag glömde bort att fotografera och skriva mina anteckningar.

Att årets julkonsert betydde mycket är helt och hållet solklart. Det vittnade även flera av de medverkande om. T.ex. genom det tack Som Kalle Groth (trummis i Kalle Groth band) framförde till skolan och lärarna. Många av de tidigare musikesteterna (både de som medverkade denna kväll men även många andra) är idag aktiva musiker runt om i Sverige och resten av världen. Man jobbar som musiker, musiklärare o.s.v. Men grunden lades i Arvika. Konserten betydde även mycket för många bland åhörarna. Då jag rörde mig i kyrkorummet för att fotografera kunde jag samtidigt se de många bekanta som log mot varandra, som höll varandras händer, jag såg kramarna, tårarna, de många kära återseenden som uppstod och så de många skratten. Det var så fint att man nästan kunde ta på stämningen.

När konserten led mot sitt slut tog läraren, tillika kvällens körledare, Elisabeth Buréus till orda och tackade årets musikesteter och alla de tidigare eleverna för kvällen. Hon passade även på att bjuda ner de i bänkarna, som tidigare sjungit ”O helga natt”, att medverka i slutnumret. Ett 30-tal lystrade till denna inbjudan och kyrkans kor blev till slut full av sångare. Med Birgitta Rentzhog vid pianot och solosångare enligt stafettprincip genomfördes så till slut julkonsertens sista bidrag – mäktigt. Det var länge sedan jag hörde sådant tryck i applåderna, de stående ovationerna, värmen.

Och även om jag efteråt själv stod med en klump i halsen var denna kväll inte på något sätt sorgsen i sin karaktär. Nej, när Solbergaskolans musikesteter gjorde sin sista julkonsert så gjorde man det med flaggan i topp. Det var vackert. De drygt 600 personerna som fredag innan jul letat sig till Trefaldighetskyrkan fick en fin julklapp. Tack allihop för musiken ikväll, för musiken under alla tidigare år. Tack alla musikesteter och lärare. Tack.

/David

(En kortare version av blogginlägget publicerades i Arvika Nyheter 2017-12-27)

Vill du så kan du ta del av tidigare blogginlägg om Solbergagyamnsiets musikestetprogram här:
2017-03-05: Musikestetprogrammet i Arvika läggs ner
2017-02-01: Ylva Stenberg årets Jenny Lind stipendiat
2017-01-27: Musikestet – en viktig kugge i Arvikas musikliv
2016-03-18: Arvika – en framtida kulturkommun
2015-03-02: Releasefest för Percussion Town Records
2015-02-18: Arvika först i Sverige?