För några dagar sedan trillade jag över ett gammalt foto från min gymnasietid (se fotot här intill). På gymnasiet läste jag ”Samhällsvetenskaplig linje med musikestetisk specialisering”. Skoltiden i allmänhet minns jag inte jättemycket från men jag minns med stor värme timmarna med musiken. Alla repetitioner, körframträdanden och alla framför allt alla shower som vi satte upp tillsammans. Men även de ”spin-off”-effekter det gav mig med banden ”Maryland Cookies” och ”The Dogs” som jag var med och spelade bas i. Nostalgin slog till mig med ofantlig kraft. Ljuvt och innerligt! Det enda jag inte gillade i gymnasiet var att det var för få timmar med musiken… Om jag nu fick läsa om gymnasiet skulle jag nog kanske läsa en teknisk inriktning eller satsa på att läsa nuvarande musikestetprogram. Tänk er att få möjligheten att ”leva och andas musik” i tre hela år! Att få skrapa ihop en rejäl del av de där 10.000 övningstimmarna som man så ofta pratar om behövs för att bli riktigt bra… smått fantastiskt!

Inom kort är det dags för Arvikas niondeklassare att söka till gymnasiet. Några har redan nu bestämt sig vad de vill söka medan andra fortfarande tvekar eller sitter i den obekväma sitsen att inte alls veta hur de ska göra. Det kan inte vara lätt att vara 15 år och behöva bestämma sig. Det är så många aspekter som avgör gymnasievalet. Vad är kul just nu? Vad har man fallenhet för? Vad vill man egentligen göra när man blir vuxen? Vad tycker ens föräldrar och andra runt omkring en? Det blir många ”vad”, ”vilken”, ”varför” och ”hur”…

Om du som läser här just nu står i startgroparna att välja till gymnasiet eller om du är förälder som är osäker på utbildningarna vill jag här ta tillfället i akt och slå ett slag för just musikestetprogrammet i Arvika. Programmet vänder sig till den som är musikintresserad och på något sätt vill arbeta som musiker, DJ eller med musikproduktion. Musikproduktion är ju ett ganska brett område men jag tänker främst på yrkena producent, låtskrivare eller ljudtekniker (som jag själv läste vidare till).

En vanlig missuppfattning/fördom jag springer på är att estetprogrammet är lite ”flummigt” och att det heller inte är högskoleförberedande. Det här vet jag att man från skolans håll hela tiden försöker tvätta bort. Musikestet är ett högskoleförberedande program precis som till exempel samhälls- eller naturprogrammen. Du kan alltså plugga vidare på en massa utbildningar efter gymnasiet som inte har med musik att göra om du vill. Skulle man ha sakna någon kurs efter gymnasiet som de andra programmen läst (för att få söka en viss utbildning) så är det numera lätt att läsa in den. Det som är poängen med att går tre år på just musikestet är att dels växa som människa men främst utvecklas som musiker i den kreativa miljön som skolan erbjuder. Det man aldrig kan läsa in i efterhand är just de tre kreativa åren på musikestet.

Nu är det ju några år sedan jag själv gick på Solberga (+20 för att vara mer exakt) men när jag pratar med de som läst mer nyligen framhåller de ofta den fina upplevelsen av att ha gått på just musikestetprogrammet. Förutom den egna utvecklingen framhålls stämningen i gruppen, gemenskapen och kvällarna då man har hängt i pentryt. Men även om att packa ur och i minibussen varje dag under turnén, eller känslan av att få vara den man är (i klädval, musiksmak och andra uttryck)… Eller att sitta tillsammans och se när klassens första skiva faktiskt dyker upp på Spotify! ”Känslan av att gå musikestet” är något som hela tiden återkommer i berättelserna.

Pratar man med lärarna så instämmer de i mycket av det ovan skrivna och tillägger hur mycket eleverna växer. Givetvis växer alla elever under sin gymnasietid men det blir mycket påtagligt bland musikesteterna. Lärarana beskriver att eleverna kan komma in på programmet som väldigt osäkra individer och genom olika arbetssätt, trugande och pushande, så kommer de ut på andra sidan som betydligt mer stabila och självsäkra personer. Jag vet att just detta är något ganska häftigt för varje pedagog att få vara med om –  att få drar sig till minnes hur en elev som började väldigt skakigt i ettan sedan vid studenten är som förbytt.

Att Solbergagymnasiets musikestetprogram har betytt mycket för en lång rad musiker är det absolut inget tvivel om. Det var heller inte särskilt svårt att få några av dem att berätta mer om utbildningen och vad den har betytt. Här nedan kan du ta del av några röster om musikestetprogrammet på Solberga:

Ylva Stenberg, operasångerska
”Hej! Jag heter Ylva och står precis i början av min karriär som operasångerska, just nu på ett kontrakt på operahuset i Hannover i Tyskland. För tio år sedan började jag på mitt drömprogram – estetiska programmet med inriktning musik på solbergagymnasiet. Jag ville bli typ rockstjärna, eller musiklärare, eller både och, vette tusan. Jag visste att det var jättesvårt att komma in, så jag disciplinerade mig och jobbade så hårt jag kunde i skolan så att betygen skulle bli bra (antagningspoängen bestod av hälften antagningsprov, hälften betyg). Jag övade på alla olika instrument så jag kunde spela någon sorts trudelutt på alla inför antagningsprovet. Jag kom in på utbildningen. Förutom de praktiska sakerna jag lärde mig, som t.ex. att läsa noter, provade jag på att sjunga klassiskt för första gången i mitt liv (som senare kom att bli min väg i livet), är jag tacksam för allt det innebar för mig på ett mänskligt plan att gå musikestet. För att jag så småningom kunde gå till skolan utan att skämmas för den jag var och hur jag såg ut hela tiden, för att allt med mig inte var perfekt och inte behövde vara det. Jag tror att alla min klasskompisar kan skriva under på att vi hade mycket roligt i gymnasiet, och att den tiden motiverade oss att bli starka och självständiga individer senare i livet. Mina betyg från gymnasiet har jag aldrig behövt använda för att söka någonstans – det gör jag alltid genom audition. Men de är tillräckligt bra för att jag skulle kunna plugga något som inte är så pjåkigt. Till er som går på högstadiet – välj smart! välj det ni är intresserade av! från 16 till 19 kan en faktiskt få lov att drömma lite!” Ylva Stenbergs hemsida

Hannes Liljedahl, trummis i Gain Eleven
”Jag heter Hannes och gick musikestet på solberga 2008-2011. Det var så j*vla kul! Idag jobbar jag på ett lager och spelar trummor i bandet Gain Eleven, som ska ut på turné i Tyskland i vår. Mycket tack vare att tre av oss fyra i bandet gick musikestet faktiskt. Fyra anledningar varför du som 9e-klassare borde söka till Solbergas estetprogram:

1. Man utvecklas mycket mer på estetprogrammet än man själv förstår när man väl går sina 3 år på gymnasiet. Både musikaliskt och som individ.
2. Solbergas estetprogram har fantastiskt bra musiklärare med många års erfarenhet. De hjälper dig att utvecklas och växa och dom ser alla elever för vad dom är.
3. Man får spela och lära sig väldigt mycket om musik. Och alla får synas och visa upp sina framsteg.
4. Det ger goda framtidsutsikter. Läser man till (åtminstone på min tid) en ynka liten kurs har du samma behörighet som sahällsprogrammet. Med andra ord, grundläggande högskolebehörighet.

Om du är 15-16 år gammal och gillar musik; Sök! Gör det bara! Sen kan du välja att gå vad du vill men ge dig själv chansen till tre år i ditt liv du aldrig kommer glömma!” Gain Elevens Facebooksida

Emelie Axelsson, solosångerska och körsångare i gospelkören SingOut
”Gymnasietiden betydde oerhört mycket för mig. Jag hade inte så lätt för mig i skolan, men brann för musiken. Så hade inte musikestet funnits som ett alternativ så hade jag kanske i värsta fall hoppat över gymnasiet. Musikestetiska linjen i Arvika stod för gemenskap, kunskap och glädje. När man jobbar så mycket praktiskt tillsammans så får man en väldigt god sammanhållning i klassen. Och musiklärarna var helt fantastiskt bra (varenda en!). Jag minns dessa tre år med stor glädje!! Idag sjunger jag flera gånger i veckan på begravningar, dop, bröllop, söndagsgudstjänster med mera så visst kan man säga att jag jobbar med just det jag läste på gymnasiet.”

Pettson Pettersson, musiker i Free As Rain och The Boomers
”Pettson heter jag och jag går sista året på kandidatprogrammet i kemi på Uppsala Universitet. För tio (!) år sedan pluggade jag något helt annat, jag gick musikestetlinjen på Solbergagymnasiet i Arvika. Det är en period i mitt liv som jag verkligen värdesätter och tänker tillbaka till med jämna mellanrum. Där satte man upp shower, repade i timtal, lärde sig dricka kaffe och växte både som musiker och människa. Jag lärde mig många saker på estetprogrammet som jag har haft nytta av i mitt yrkesliv och även nu under min nuvarande utbildning. Bland annat att vara bekväm i mig själv och prestera och tala inför folk är något jag lade grunden för under min tid på estet. Jag får ibland frågan här på universitetet om jag inte ångrar att jag inte läste naturvetenskap istället på gymnasiet. Då svarar jag alltid, “nej verkligen inte”, för jag tycker genuint att min tid var underbar! Att jag fick läsa basår för att kunna söka till just kemistprogrammet, gör mig ingenting, för även där fick jag träffa massa spännande människor, utbilda mig och utvecklas.” Free As Rains Facebooksida

Mathilda Röjdemo, musikpedagog, musiker och egenföretagare
”Mathilda heter jag och gick första kullen i Estetiska programmet på Solberga. Dessa tre år var mycket betydande för mitt yrkesval senare som musiklärare, och idag frilans musiker/konstnär och butiksägare inom ”konst, musik, present, café” tillsammans med min man. De tre åren fick jag lära mig viktiga nycklar inom musik, samarbete och att verkligen jobba. Duktiga pedagoger som undervisade med hjärtat och hjärnan blev en trygg och bra grund att stå på. Dessa tre år har ett speciellt skimmer över sig i mitt minne, hoppas fler får möjligheten att gå denna utbildning!” Mathilda Musik & Designs Facebooksida

Jonas Swanö, Studiefrämjandet
”På Högstadiet var det livsavgörande att välja gymnasielinje. En skulle tänka ut något smart att läsa, något det fanns jobb till efteråt, ungefär lagom till studentmössan landar efter det traditionella gravitationstestet på skolgården, när utspringet och skrålsången klarats av. När jag funnit min bild på mig som smörgåsätande barn på en lång pinne och slipsen fått sällskap av allehanda blommor kom en reporter fram till mig och frågade hur det kändes. -Jo jättebra sa jag till pappa, sen kom en reporter till och frågade samma sak, och undrade vad jag skulle göra nu efter tre år på Solberga. -Jag ska läsa Galaxens Projektledarutbildning, var snabba svaret och det stod sen i tidningen. Ut och Resa? Lukta lite på livet? Fundera över strumpor? Vad har en gjort i tre år om en inte vet vad en ska göra efter att ha läst och gått samma klass i sex terminer? Det var ju så livsavgörande att ha koll på det, fick vi lära oss på högstadiet.

Tack vare den legendariska Centralshowen fick jag möjligheten att dela en gemenskap, upptäcka att det är roligt att ta ansvar och engagera mig ett arbete långt större än det publiken ser. Allt tack vare musikintresset. Tänk va kul att få göra det i tre år! Jag sökte Musikestet. Kom in. Efter en av de första lärarträffarna fick vi höra att det var en nära orolig känsla över vilken bra gemenskap alla tre musikklasserna hade. Jag frågade en Gustav som gick i tvåan om det var slappt på musikestet. -Det är slappt om man vill. Det var upp till mig. Den som ställde kraven nu var jag själv. Jag begrep att jag fick bestämma och vad jag ville satsa på. Att bli musiker på heltid, ni vet det enda yrket min linje leder till, kändes inte så trovärdigt för en hårdrocksgitarrist utan tålamod att öva ordentligt. Det Centralshowen och Musikestet gav mig, upptäckten i hur kul det var att Arrangera blev min stora grej. Jag engagerade mig i och med i Arvikafestivalen och sen Ritz, lärde mig otroligt mycket och fick den fina äran att umgås med så många smarta, grymma, roliga människor under åren.

Sen dess, sen jag bestämde mig för att jag ska gå den gymnasielinje JAG vill gå, har jag fått arbeta med mina största intressen dagligen. Idag är jag runt i hela landet, i värmland och jobbar som arrangör, projekt- och processledare med att låta ungdomar få växa tack vare sina intressen, i min roll på Studiefrämjandet. Ibland får jag vara tekniker, bära tunga saker och blinka med lampor också, dretkul! Hjärtat är kvar här i Arvika. Hela jag är det. I ett hus, med en familj. Arvika har kritiserats för att leva på gamla meriter. Ska vi fortsätta vara kulturstaden behöver vi göra kulturstaden. Det första vi gör är att våra musik- och kulturutbildningar finns kvar, och att de får den förtjänade backning, den uppmuntran och den energi de själva ger, varje dag till de modiga personer, i en utbildning som lär för livet.”

Tack alla som bidragit med minnen, erfarenheter och insikter!

Som du märker är det inga dåliga vitsord som Solbergagymnasiets musikestetprogram får. Inte för att jag personligen någonsin trott något annat i och för sig. Men för dig som tvekar – ta kontakt med någon av lärarna på programmet! Eller känner du rentav någon av de tidigare eleverna? Jag vet att det inte finns något ”öppet hus” nu innan sökningarna men att dörren alltid är öppen för att komma förbi och testa en dag eller några timmar. Det går bra att kontakta estetprogrammet direkt eller via SYV på sin egen skola.

Lärare som jobbar på programmet:
David Engström
Elisabeth Buréus
Rebecca Proba
Nisse Liljedahl
Martin Hultén
samt Birgitta Rentzhog och Per-Anders Thim

Hemsida med mer info och kontakter finner du på solbergaestet.se. Där kan du även läsa vad fler elever tycker om utbildningen.

Jag hoppas att jag med detta (ganska långa) inlägg har sått ett frö hos dig, eller kanske fått dig att ändra dig som redan valt bort estet. Eller är du kanske förälder så hoppas jag att du här har fått några bra argument för att peppa just ditt barn att söka musikestet! Jag anser att musiken och musiklivet är ett mycket viktigt område för Arvika och där är du som musikestet och musikelev bland de allra viktigaste. Både nu men också för ett framtida musikliv.

Väl mött i musikvimlet!

/David

---

Kursplan för Estetiska programmet (ES) 2500 poäng Inriktning Musik