Jag har kanske har skrivit det redan men det tål att upprepas. Det brukar nämligen sägas att den bästa träningen är den som faktiskt blir av. Jag funderar på om det inte är likadant med konserter? Precis som med träningen är det lättare att bli sittandes kvar i soffan än att ta sig iväg och delta. Och visst är det märkligt att det är så? För det ger ju faktiskt ofta exakt samma resultat – konsert och träning alltså – en känsla av välbehag. Ibland är känslan förstärkt med träningsvärk, ibland är man lite sliten i trampdynorna, eller om det blev sent… i huvudet.

Igår tog jag mig till slut ner till Wilmas. Det var så längesedan jag hörde Fredrik Uvefalk spela och när han nu faktiskt skulle göra det just här i Arvika behövde jag bända mig ur soffan där både choklad och chips lockade… Men väl nere på Wilmas blev jag glad att jag tog mig iväg. Glad – dels för musiken men också för att jag träffade vänner som jag inte sett på länge. Fredrik Uvefalk Trio består av Fredrik Uvefalk på elgitarr och sång, Niklas Nord på elbas och sång och Antti Ojala på trummor. De spelar en tung men samtidigt mycket melodiös blues-rock – både med eget och andras material. Vilken julklapp! Och det är ett roligt gäng och de är på ett sätt väldigt lika men på andra sätt mycket olika. Fredrik som lever sig in i musiken och melodierna och det syns på hela honom när han trivs. Niklas är den mest rörliga på scenen och växlar flitigt mellan plektrum och fingerspel på basen. Anttis spelstil är mer tillbakadragen, faktum är att det är ett sant nöje att se och lyssna på honom – tänk att det kan komma så mycket trumspel ur så små rörelser. Fascinerande! Men deras yttre olikheter till trots sammanstrålar de i glädjen i musiken. Och det märks tydligt att de har roligt när de spelar. Hemvändarkvällen i Arvika kunde inte ha spenderats på ett bättre sätt.

Likadant var det för en vecka sedan. Det var lite småruggigt ute och allra enklast hade det varit om jag bara stannat hemma i soffan. Eller bestigit ”Mount tvätthög” i tvättstugan. Men jag kunde inte komma ihåg när jag lyssnade på stadsmusikkåren senast. Jag har nog alltid varit lite kluven inför blåsmusik. Kanske beror det på att jag under en kort tid själv försökte mig på att spela saxofon? Kanske beror det på att jag tycker att blåsmusik ofta tenderar till att mest bli ”ompa-ompa”… Men jag tog iväg till Trefaldighetskyrkan och jag skulle inte bli besviken alls. Arvika stadsmusikkår stod denna kväll sannerligen inte för något ompa-ompa-musik alls. Nej, det blev istället symfonisk blåsmusik av hög klass under ledning av Anders Lindahl. Förutom ett potpurri på saxofon av Ingesundsstudenterna Hanna och Stina blev det med hela orkestern adventsmusik, Carols och julvisor. Det var ett mycket fint program och det visade att denna orkester kan mycket mer än vad jag både visste och anade. Från kvällen har jag två favoriter. Dels det lite ovanliga men otroligt pampiga ”Russian Christmas ”Music” komponerat av A. Reed. Det andra var ”Advent” av Otto Olsson – faktum är att håren på underarmarna fortsatt står rakt ut när jag tänker tillbaka på det. Rysningar av välbehag.

Det gäller alltså att ta sig ur soffan.

Och för den som, likt jag ibland har svårt att bända sig ur soffa, finns fortfarande flera chanser att gå på flera julkonserter. Ikväll kan du till exempel åka till Gunnarskogs kyrka där bygdens ungdomar bjuder på musik. Imorgon står kyrkokören i Stavnäs-Högeruds församling och Stavnäs Vocal redo i  Högeruds kyrka. Samtidigt finns chansen att lyssna till kören Gladiolus med flera i Älgå kyrka. På onsdag blir det julkonsert med gospelkören SingOut i Trefaldighetskyrkan. Har jag missat något? alldeles säkert!

God fortsättning på julen!

/David