Ingen jul utan julkonsert. Eller julkonserter. Ju fler julkonserter desto bättre! För mig har Arvika konsertförenings julkonsert i Trefaldighetskyrkan blivit en tradition. Här spelar Arvika stråkorkester med Arvika kammarkör under ledning av orkesterledare Göran Lindskog och dirigent Mats Kästel. Två ensembler som normalt har egna repertoarer och agendor men som en gång om året kommer samman och musicerar ihop. Och det blir allts som oftast mycket bra. Tänk vad fantastiskt att det finns två så kompetenta sammanslutningar musiker i vår lilla stad. Ja att det finns musiker i massor. Till och med när det med några timmars varsel, på grund av sjukdom, saknas en kontrabasist och en hjälte i form av Robert Henriksson kan hoppa in. Det är väl ändå fantastiskt?!

Och det blev vackert även ikväll. Inte bara för att det var duktiga musikanter på plats utan också genom en fin blandning av stycken som framfördes – från klassiker till mer ovanliga stycken. Kören och dess solister fick på ett fint sätt visa upp sig både med och utan orkestern. Även stråkorkestern fick framföra vackra solostycket ”Mélodie élégiaque” ur ”Suite champêtre” av Jean Sibelius. Jag är kanske partisk men jag hade nog önskat att stråkorkestern fått några minuter ytterligare av konserttiden till att spela något mer ur deras repertoar. Ikväll kändes det lite som om de mer fick agera kompband till kammarkören. Men det fanns kanske någon tanke med detta…?

Jag vet att det råder olika meningar men personligen har jag lite svårt för applåder insprängt emellan de klassiska styckena. Inte för att de inte var värda applåder, nej inte alls. Men applåderna tar liksom udden av allt det vackra som musikerna så hårt ansträngt sig för att bygga upp. Man blir lite ”snuvad” på efterklangen och eftertanken… förstår ni hur jag tänker? Till skillnad från en rockkonsert är det ju här musikerna själva som står för energin.  Men, som sagt, vi tänker olika.

Kvällens riktigt stora behållning tyckte jag främst de två pampiga öppningsstyckena ”Somewhere in my memory” och ”Star of Betlehem” komponerat av John Williams ur filmen ”Ensam hemma” var. Orkestern skötte sig utomordentligt och kören likaså. Faktum är att när det gäller Arvika kammarkör tror jag inte att jag hört dem låta bättre än de lät just i kväll. Mycket vackert. För de drygt 200 i publiken tar jag mig friheten att göra mig till språkrör och framföra vårt tack. Och god jul!

/David