”En inställd spelning är också en spelning”. Uttrycket lär Ulf Lundell ha myntat och efter vad jag förstår handlade det om att han under sina 40 års turnerande inte mindes alla genomförda spelningar men däremot de som ställdes in. För dom inställda spelningarna snackades det om. Till leda för honom. Där slutar nog likheterna mellan Ulfs och Arvikas musikliv 2021. Men det där med inställda spelningar det har vi konsertälskande Arvikabor verkligen fått känna av detta år. Vi saknar Stavnäs Visfestival, Arvika hamnfest, trivselkvällarna i stadsparken och många av de andra konserter som alla olika aktörer skulle ha bjudit på men som på grund av pandemieländet ställts in. Ja, en del konserttillfällen har inte ens hunnit så långt som till lansering innan man har fått dra i nödbromsen redan vid ritbordet. Så otroligt trist. Och i förlängningen riktigt illavarslande då hela strypgreppet på kulturlivet sakta dödar mycket kreativitet. En lokal aktör som till slut inte orkade mer var Wilmas Musik Pub. Stängningen är tråkig för de berörda ägarna så klart. Och det är på sin plats för oss övriga att tacka Wilmas för engagemanget att låta alla band, oavsett genre, ha en scen att spela på! Tack!
Nya grepp och kära återseenden
Men Jössehäringarna är svårkuvade och stryps inte helt och hållet så lätt. Uppfinningsrikedomen och längtan till musik är större. Till exempel så tröttnade Svenska kyrkans körer helt på att inte få sjunga så de spelade in en ”Zoom-konsert” lagom till påsk. Glafsfjordens musikfestival tog chansen och provade något nytt tillsammans med Sölje Herrgård. Det bjöds på massor av fina klassiska konserter i yttersta världsklass. En del utomhus, andra inomhus. Sölje förresten, de har under året arrangerat flera fina arrangemang – något som jag tror de kommer att fortsätta med. Rackstadmuséet flyttade under en helg ut konserterna bland äppleträden i parken tillsammans med Edgar & Strandberg med flera. Piren Live gjorde ytterligare ett finfint år i hamnen. Ett kärt arrangemang som återkom var Viksholmsfestivalen. Det är, i mitt tycke, kanske ett av årets allra bästa arrangemang som jag varit på. Här stämde precis allt; lineup, väder, mysfaktor – You name it! Läs mer om arrangemanget här.
Sommar på bryggan
Men även om hamnfesten ställdes in lyckades ändå Olssons brygga att med relativt kort varsel få till ett rejält sommarprogram. Som bas i programmet hade man dels Musikquiz varje vecka och ett antal Allsångskryssningar i mitten av sommaren. Därtill ställde de Smith & Thell, Myra Granberg, Emil Assergård, Farbror Fläsk, Rock Circus, Kaliffa, Class of -79, R.I.O.T. och Angus på scen. Rätt imponerande. Jag stormtrivdes på Class of -79!
När trycket av pandemin lättade tack vare vaccinationerna och restriktionerna blev färre kom så en hel del arrangemang in i arrangemangskalendern. Musikhögskolan Ingesund drog här ett stort lass förstås men även andra aktörer. Merparten av de konserter jag lyssnat på under andra halvan har varit antingen på Ingesund eller i Trefaldighetskyrkan. Två höjdarkonserter på Ingesund var dels det jubilerande irländska folkmusikbandet Quilty och Prince-basisten Ida Nielsen & The Funkbots. Så otroligt bra. Bra på olika sätt. I Trefaldighetskyrkan har jag bland annat lyssnat på Stråkorkestern, Kammarkören och Stadsmusikkåren (läs mer om den sista här). Både kyrkan och Ingesund har dessutom denna höst/vinter tydligt visat att det går att arrangera konserter med vaccinationsbevis. Lite omständigt i början men man lär sig fort.
Några stack ut
Som konsertpublik och musikälskare är det många som man bör tacka för året som gått. Några musiker som stack ut på olika sätt var dessa som nu lyfts fram och som får stå som exempel på Arvikas otroliga musikliv. Joram Zieltjens utsågs till 2022 års stipendiat av Arvika konsertförening. Joram, som går på Stage & Perform, spelar både piano och trombon och är en talang vi ska hålla ögonen på framöver. Läs mer om Joram här. Dotter deltog i Melodifestivalen och tog sig direkt till final. Väl där slutade hon på en hedrande fjärdeplats. Evelina Eriksson tilldelades Zornmärket i silver och kan nu titulera sig riksspelman. KATTHEM vann kategorin punk på Manifestgalan och juryns motivering löd: ”Årets vinnare har inga fasta positioner och låter därför som få andra. Melodierna är knivskarpa, attityden orädd och självklar. För juryn fanns det inga tveksamheter, årets vinnare visar hur spännande svensk punk kan vara – om den vågar kliva ur boxen.” Jonathan Hultén lämnade Tribulation för att satsa på en solokarriär – en satsning som blir spännande att följa. Tribulations platta från i år har för övrigt letat sig in på alla möjliga topplistor över årets bästa svenska album. Läs mer om Tribulations platta här. Sedan går det ju inte riktigt att hoppa över det faktum att Ingesundseleverna under ledning av professor Julia Mustonen-Dahlkvist skapade viss uppmärksamhet när de släpade ut en flygel på Glafsfjordens is och både spelade och fotade.
Ny musik under 2021
Sedan har det skapats och spelats in en hel del musik även detta år. Jag vet, jag kommer missa en del musiker nu och jag ber er på förhand om ursäkt för detta. Men de, som jag här och nu känner till, som alla ni kära läsare ska lyssna in er på är: Fred White, Marcus Lundberg, Ingesund Christmas Ensemble, Johan Eckman, Årling, Linnea Waljestål, Wilma Nea, Hebbe Sisters, Children Of The Sün, Angela Petré & Niklas Kihlstedt-Rangberg, Monotop, Nanie Tauno, Victor Rydström, EXLO, Enforcer, Martin Hall, Broken Door, Ernest Noah, Edgar & Strandberg, SE-Quartet, Jonathan Hultén, Obsklassen, Gaarden, Noah Hugne, Mia Marine, Sarah & David Åström, Nephila, Henrik Appel och Tribulation… samt för er nostalgiker måste ni lyssna på det klassiska Arvikabandet Feeding Nigel som släppt sin musik från 90-talet på Soundcloud.
Året på bloggen
Här på bloggen har det inte varit riktigt lika mycket aktivitet som tidigare år. Det har inte så mycket att göra med musiklivet i Arvika. För det finns egentligen alltid något att skriva om. Nej det handlar mer om att jag själv bytt jobb under året och har behövt fokusera mer på det och mindre på bloggen. Men helt stiltje har det inte varit här. Jag noterar att det finns inlagt 252 konserttillfällen i arrangemangskalendern. Det är förvisso en siffra långt ifrån toppåret 2019 med sina 611 stycken. Men under förutsättningarna rätt bra. Jag har under året även snokat upp 206 digitala artiklar om Musiken och musikerna i Arvika från media runt i Sverige. Även detta något färre än tidigare år. Det förvånar kanske lite mer. Vissa månader är riktigt tunnsådda på uppslag från medierna kollektivt. Vidare gläder jag mig åt att besökarantalet här på bloggen håller sig ganska oförändrat. Cirka 50 besökare per dag (varav de flesta är återkommande). Tack snälla ni! Det gör det meningsfullt att fortsätta.
Så, när jag blickar tillbaka på 2021 är det med lite kluvna känslor. Å ena sidan så var det mycket som var ledsamt och trist men å andra sidan blev många saker väldigt rätt. Att på årets näst sista dag få avnjuta jul- och gospelkonsert utomhus i stadsparken med SingOut med band gav värme och hopp. Riktigt bra.
Gott Nytt Musikår Arvika! Vi ses i vimlet 2022…
/David
Slutligen några bilder från musikåret 2021:
Och till slut, det var det där med Feeding Nigel…
Och allra, allra, allra sist några fler musikvideos från 2021:
Arvika musik 