Legally Blonde en fullträff

Antagningsnämnden i Legally Blonde. Foto: David Fryxelius.

Legally Blonde sätts upp av Estetiska skolans högstadium tillsammans gymnasieprogrammet Stage & Perform i Stora konsertsalen på Musikhögskolan Ingesund. Man har tidigare satt upp bland annat ”Trollkarlen från Oz”, ”Grease”, ”Cats”, ”West side story”. För att bara nämna några uppsättningar. De två skolorna har tillsammans över 200 elever och för att ro detta projektet i land hade man valt att dela upp produktionen i två ”lag” med cirka 100 elever i varje. Varje lag bemannade ensemblen, bandet, backstage, smink och så vidare. Jag såg den allra sista föreställningen (nummer fem i ordningen) med ”lag ett” (faktum är att jag fick tag i en av de sista biljetterna). På rad ett!

Hanna Elg och Ellen Väisänen i Legally Blonde. Foto: David Fryxelius.

Handlingen är vid första anblick lite ytlig men den har en del bra lärdomar att dra vilket man i programbladet beskriver bra. ”Tro på dig själv!”, ”Döm inte andra efter utseendet!”, ”Plugga lönar sig!”, ”Vikten att stötta varandra!”, ”Sexuella trakasserier är inte okej!” med flera. Budskap som naturligtvis alltid varit viktiga. Jag vet att det låter lite som en sliten klyscha men i den tidsålder vi lever i nu känns dessa punkter viktigare än någonsin.

Man har jobbat mycket karaktärerna i musikalen. Jag anar många och långa lektioner, sena kvällar efter skolan och lediga helger som förvandlats till rep istället för vila. Och så får man också till det. Alla i ensemblen oavsett roll kan sina insatser, sina repliker, sina danssteg, sina stämmor. Det är riktigt bra. Fullt i klass med det som uppförs på större scener. Ellen Väisänen som spelar Elle Woods och Jacob Ehlers som spelar Emmett är riktigt bra och bär mycket av handlingen. Men man får sitta frustrerande länge innan de ”får varandra” – något som ”låg i luften” omgående. Och det utan att ha läst manus först.

Hanna Elg och Elmer Järpegård i Legally Blonde. Foto: David Fryxelius.

En del av rollerna är förstås lite mer tacksamma att spela för publiken. Mycket på grund av humorn. Mitt hjärta klappar lite extra för postbudet Kyle som spelades av Elmer Järpegård och hårfrisörskan Paulette som spelades av Hanna Elg – de har riktigt omfamnat sina roller och de bjuder mycket på sig själva.

Att eleverna denna kväll givit allt går inte att ta miste på. De skiner. De har givit sitt yttersta och det sammanfattades så bra i foajén, direkt efter föreställningen, utav en av dansarna – ”Vad ska vi nu göra på kvällarna efter skolan?” Jag tänker att det går nog inte så lång tid innan man kommit på ett nytt jätteprojekt att jobba med. Och när de gör det då ska jag sitta i publiken.

Så det blev ett blogginlägg till slut (även om det kom sent på kvällen). Och det tack vare en härlig musikalupplevelse. En riktig fullträff. Levererat av Arvikas barn och ungdomar. Tack för ikväll!

/David