Det här blogginlägget hade jag ursprungligen tänkt skulle handla om Soul Salvation. Och ja, det gör det fortfarande. Men det finns mer att skriva. Jag tänker då på en mötesplats i Arvika som samlar både unga och gamla.

Men igår kväll höll jag dock först på att stanna hemma. Ni vet hur det är, det är så otroligt enkelt att glida i mysbrallorna och sjunka ner i TV-soffan, inte göra något utom att kanske titta på något… Men igår pratade jag med min bror i telefon och han sa ”Äh, gör som jag, gå ut själv – du hittar alltid någon trevlig människa att umgås med!” Ja, ungefär så sa han. Så sagt och gjort. Jag styrde stegen mot Wilmas Musik Pub där jag visste att nämnda Soul Salvation skulle spela. På plats finner jag mycket riktigt trevliga människor att umgås med. Människor jag dessutom känner.

För er som inte känner till Wilmas Musik Pub kan jag berätta att det är en pub i Arvika som några kvällar i veckan bjuder på livemusik. Vad är det för märkvärdigt med det då? Jo, ska man hårdra det så är det nog Arvikas egentligen enda kontinuerliga livescen för lokala musiker. På Wilmas kan man nästan oavsett genre få möjlighet att uppträda. Visst finns det andra ställen med scen invänder såklart vän av ordning – Olssons Brygga, Ritz, Parkhallen, några andra folkparker och så Musikhögskolan Ingesund? Självklart finns alla dessa ställen men det finns också en del att ta hänsyn till om spelningar där ska bli möjliga (om man ens får in en fot vill säga). Dessa lokaler är dessutom allihop väldig stora. Wilmas däremot är alltid öppet, ligger mitt i stan, det finns mat och dryck och lokalen är… *trumvirvel* … lagom stor för lokala musiker. Med sin kapacitet på uppskattningsvis 100 personer är de faktiskt lagom stor för en del utomsocknes musiker också.

Men nog om Wilmas – Soul Salvation då? Vilka är det? Jo, det är ett ösigt gäng beståendes av Emil Wachenfeldt (leadgitarr/sång), Jens Nilsson (bas/sång), Paul Bärjed (trummor/sång) och Simon Karlsson (gitarr/sång). Soul Salvation spelar en tight, tung, soulig, funkig musik som andas både rock ala Led Zeppelin (och då inte snällt som i ”Stairway to heaven” utan snarare som ”Good Times Bad Times” eller i ”Whole Lotta Love”) och frenetiskt rock-bluesigt gitarrspel ala Jimi Hendrix (tänk då låtar som ”Little Wing”, ”Sunshine Of Your Love” eller ”Purple haze”). Att Hendrix är Emil Wachenfeldts stora inspiration är mycket tydligt. Faktum är att Emil lyckas få så otroligt mycket skön musik ur sin Fender Telecaster att det nästan ryser mig. Han får det dessutom att se så där oförskämt lätt ut… Soul Salvation gjorde igår två rejäla set. Det blev en skön blandning av covers uppblandat med eget material. Deras egna låt ”Addicted” är en riktig pärla. Annars var det nog deras cover på ”Sweet home Chicago” som lockade till mest allsång i publiken. Personligen tycker jag deras funkiga tolkning av ”Supersticious” var en kvällens bästa. Hatten av Soul Salvation!

Igår kväll var det en av årets största partykvällar i Arvika. Det var påskafton och hemvändarkväll. På Wilmas blev det fullt av både ung och äldre publik. Ja det blev mer eller mindre ”lapp på luckan”! På vägen hem från spelningen kom jag att tänka att jag verkligen hoppas det blir fler kvällar då det är ”knôkfullt” på Wilmas – det tror jag nämligen att både Arvika och dess musiker behöver.

/David