Så då var det klart med vårens mellospektakel. I år har jag inte ens orkat se mer än ett fåtal minuter av det hela. Mest för att konceptet nu är så urvattnat att det knappt finns någon substans kvar i arrangemanget. Det är också av det låtmaterial jag hört på radio även ett osedvanligt svagt år rent musikaliskt. Det känns inte som svenskarna utsett det bästa utan snarare vaskat fram det minst dåliga bidraget… Men det är ju bara vad jag tycker. Uppenbarligen tittade andra och röstade, tittade och röstade, tittade och röstade…

Jag sticker kanske ut hakan väl långt när jag hävdar att det inte går att tävla i musik. Det tycker jag mestadels eftersom ”vi” inte använder samma måttstock när vi bedömer vad som är bra. Det är dessutom svårt att jämföra genrer med varandra. Så fort de ställs mot varandra blir det direkt ett skyttegravskrig om… tycke och smak. Och vad är egentligen ”bra musik”? För mig handlar det kanske om snygga arrangemang och individuellt skickliga musiker som framför ett stycke musik live. För dig handlar det kanske snarare om att trummaskinerna programmerats så bra att det håller på dansgolvet hela sommaren. Det ena är ju inte mer bra eller rätt än det andra. Eller?

Melodifestivalen tycker jag har utvecklats till att bli en tävling där de tävlande fokuserar för mycket på allt utom musiken. Jag vet att koreografi, ljus, dansare mm är viktigt för att det ska gå hem. Det skulle annars bli en otroligt tråkig TV-sändning. Men faktum kvarstår att om jag blundar och ”bara” lyssnar så är det få låtar som jag faktiskt tycker är något att ha. Många klarar inte mer än genomspelning utan att jag ska bli trött på den. Detta gäller ju inte bara Mello utan även Idol, Talang osv. Det är bara så tråkigt att alla dessa, ofta mycket skickliga, musiker jobbar med så ”svagt” material. Materialet tror jag att jag upplever som svagt därför att det ofta låter ”likadant” som allt annat. Och det är klart, det kommer också från ett fåtal låtskrivare i låtskrivarfabriker… signerat Pling Forsman, G’son, Kjempe och några till.

Nej, roligare blir det ofta när musiken kommer från musikerna själva. När det är ”riktiga” upplevelser och känslor som framförs. Inte bara ”hjärta” och ”smärta” i största allmänhet. Det är kanske inte alla gånger genomproducerat och sönderarrangerat men det är… äkta! Det tror jag är musik som klarar sig i det långa loppet. Den musiken riskerar sällan att bli dagsländor… Detta tycker jag ofta kommer fram i arrangemang som t.ex. ”Livekarusellen” och ”P3 Osignat”. Ett litet ”tävlingsmoment” men framförallt massor av spelglädje!

Med allt detta sagt här ovan tror jag musikprogram i olika former behövs. Både i TV och radio. Vi behöver underhållning och framförallt musik. Vi behöver dokumentärer, konserter, intervjuer och mello. Ett slags kontrast till (eller flykt från) världens alla otäcka nyheter, ekonomiska kriser och hjärndöda TV-program med pålagda skratt och dialog som skriks fram. Vi behöver också låta nya generationer ta plats i det musikaliska bruset. Där kan en audition till exempelvis Idol vara en väg in.

I vår har Arvikaborna två chanser att ”tävla i musik” om de vill. Dels kommer Idol till Karlstad och dels finns möjlighet att skicka in ett eget bidrag till Sveriges radios tävling ”Svensktoppen nästa”. I det sistnämnda fallet ska man skicka in bidraget innan 1 april till ”Svensktoppen Nästa, P4 Värmland, Box 98, 651 03 Karlstad” (läs mer här). Vad gäller Idol så äger audition rum på CCC i Karlstad den 30 mars. Ni som tänker tävla önskar jag all lycka och framgång. Gör det – men sjung och spela något eget! Det tror jag håller i längden!

Hälsningar
David