I ett halvår har nu livescenen gått kraftig kräftgång. Pandemin har slagit hårt mot alla – stora som små. Och jag tycker mig ha hört både Folkhälsomyndigheten och regeringen säga att vi kommer att få leva med det här eländet länge till. Kanske blir det rentav aldrig som det var förr? ”Förr” – ja det vill säga som i januari/februari alltså. Inte så länge sedan. Men det känns ju redan som en evighet. Man kan ju fråga sig hur det ”nya normala” kommer att bli? För mig känns det faktiskt ordentligt bakvänt att ”inte hälsa i hand”, inte heller ”krama om sina vänner” och definitivt ”hålla rejäl distans till folk man möter”. Och till på köpet är det ”fräscht” att ”gå runt och lukta svagt av alkohol”… Nej, jag fattar att det behövs, men det här känns inget bra. Men det kanske är sådana här saker som är det nya normala? Och musiken då – när blir det ”normala förutsättningar” igen då? Måste vi vänta på att alla har antikroppar eller vaccinerat sig kanske? Jag ser att ordningsvakterna får ett nytt uppdrag i entrén: ”Ursäkta unga damen, har hon möjligen sin legitimation och sitt antikroppsbevis att visa upp?”
I väntan på det nya normala har Arvid Blix och hans företag Audio Blix i förra veckan genomfört ”Piren Live 2020”. Konserter för publik, båtar, middagsgäster och livestream. De fann ett upplägg som möjliggör att genomföra det som annars inte anses som säkert. Arvid och hans crew gjorde under en dryg vecka ett fantastiskt jobb med att bjuda Arvikaborna på förstklassig musik genom temakvällar: pop, rock, klassiskt… Och även om man inte sålde slut alla biljetter (50 st/konsert) på plats så nådde man ut till väldigt många. Totalt uppskattar de att över 2000 personer hörde konserterna från sina båtar och att över 150 000 tittare deltog genom 18 timmar livestream. Antalet middagsgäster på Olssons brygga är i skrivande stund oklart. Men det spelar ingen roll egentligen. Många tog del av Piren Live. Jag fick förmånen att få fota för bloggens räkning (tyvärr hann jag inte med allt) – se bilderna längst ner.
Under denna festvecka passade jag på att prata med flera av de medverkande musikerna. För många av musikerna blev framträdandet på Piren Live en av få, kanske den enda, spelningen som blivit av detta år. Alla uttryckte en glädje och en tacksamhet att kunna få vara med. Någon uttryckte det som att det faktiskt var lite pirrigt. Det kliar så otroligt i fingrarna att få spela igen, att få träffa sin publik, att ses och umgås, att vara. Peppen var hög! Allt det där som vi tagit för givet.
Jag har gått och funderat på allt det här senaste veckan. Att branschen nu måste tänka nytt är kanske inte helt igenom bara dåligt. Att ett eventföretag, som en slags ”add-on”/extratjänst, kan erbjuda streaming av konserter är kanske en del av ”det nya normala”? Kanske är det inte alla genrer det funkar för men många skulle nog egentligen bara gynnas… om man vågar tänka nytt. En riktigt liten genre skulle ju kunna komma ut till betydligt fler intresserade om man kunde streama. Tänkvärt tycker jag. Men man behöver förmodligen finna en bättre betallösning för stream än ”valfri summa på Swish” då det tenderar att komma in för lite pengar den vägen. Det här ämnet lär vi få återkomma till.
Men frågan kvarstår: var, när och hur får publiken återkomma till scenområdena? När får vi åter dansa till Fred Whites housespelningar mitt i natten, tränga ihop oss på Ritz för att lyssna på fantastiska ungdomar på UKM eller att med i tårarna i ögonen stå tätt samman och sjunga med i môra-Pers ”Tihola”? Jag saknert…
Men fram till dess lyfter jag på hatten och tackar Arvid & C/O – tack för ett mycket fint initiativ!
/David
Arvika musik 
En kommentar Lägg till