18 juli 2012 känns på sätt och vis väldigt avlägset… å andra sidan har tiden gått fort. Mycket tack vare att det hinner hända en hel del i Arvika på tio år. En del saker är företeelser som ”löper på” år efter år medan annat är sådant som dykt upp och/eller försvunnit under denna tid. Somligt av detta har jag rentav lyckats att dokumentera här på bloggen. Jag tänker inte ge mig in på att försöka summera tio års musikverksamhet i Arvika men ett litet axplock av saker som har hänt kommer här.

Vi tar något av det tråkiga först. Till exempel har tyvärr Wilmas Musikpub lagt ner – ett hårt slag i magen för alla små band och arrangörer, oavsett genre, som verkligen behöver en scen att underhålla från. Tråkigt var också att Solbergagymnasiet valde att till slut lägga ner sin musikestetutbildning. Covid-19 sparkade under en period undan benen på stadens konsertverksamhet – streaming, stödgalor och Piren Live följde i dess spår… Och även om många vill tro att Covid-19 är historia så är jag ledsen att behöva meddela att det är fortsatt något som vi måste se upp med. Det där med att nysa i armvecket, tvätta händerna, hålla avstånd när det går, sprita händerna med mera får vi vackert fortsätta med… Arrangemangen måste också utformas så att detta inte glöms bort. Kanske måste även arrangemang kunna ”skalas” upp/ner beroende på smittoläge? Vi får se var det här tar vägen.

Så det finns massor att glädjas åt i den här stan musikaliskt. Och även om listan ovan skulle kunna göras mycket längre stannar jag där.

Men musiken i Arvika får inte tas för given. Det vill till exempel till att musikskolan får finansiering och i symbios med övriga utbildningsinstanser blir kvar i stan. Det vill till att livaktiga föreningar som Arvika Jazz & Blues, Ställwerket, Arvika Konsertförening med flera fortsätter sitt musikarbete. Det vill till att det finns arenor och sammanhang för musiker att uppträda på. Det vill till att du och jag dyker upp som publik och tar del av allt det fina som erbjuds. Det är få genrer som klarar sig utan sin publik – du är viktig!

Kommande tio år då – vad ska man tro? Ja… vad ska man tro egentligen? Ingen hade väl förutspått en pandemi och vad en sådan skulle ställa till med. Det man kan med säkerhet säga är man inte kan veta säkert alls. Men det är ju ett litet tråkigt svar. Jag ska försöka mejsla ut några saker som jag tror är viktiga för stadens musikliv nu och framåt.

• Utbildningsinstitutionerna
  En av de mest avgörande framgångsfaktorerna för Arvikas fina musikliv är jag helt övertygad om återfinns i de musikaliska utbildningsinstitutionerna som finns på orten och som fått verka här över lång tid. Jag tänker då på musikskolan, folkhögskolan, musikhögskolan och på senare år även Stage & Perform. Även studieförbunden har gjort bidrag här. Det faktum att man kan utöva musik som elev, musikstuderande och som musiklärare är det inte många orter i Sverige som kan erbjuda. Från nybörjare till universitetsnivå. Och dessa institutioner ”kuggar i” varandra på alla möjliga sätt genom direkta samarbeten, gemensamma projekt och så vidare. Det skulle bli direkt problematiskt om en av dessa inte fanns kvar. Det här måste vi i Arvika verkligen vara rädda om.

• Spela i band och/eller orkester
  För 25 år sedan var det normala att man spelade i band om man exempelvis spelade ett instrument så som gitarr, bas, trummor och keyboard. Antingen utgick banden från musikskolan eller från exempelvis Musikföreningen Blå Huset. Dessa hade massor av band i sina lokaler och under perioder har jag för mig att det var kö till replokalerna där. Spelade du istället exempelvis fiol eller trumpet spelade du oftast även i Stadsmusikkåren eller stråkorkestern. Även dessa större orkestrar hade ett gott inflöde på nya medlemmar. Så är det inte längre. De senare vittnar om att det är svårare att rekrytera nya medlemmar. Blå Huset för en mycket tynande tillvaro. Förvisso har Ställwerket fyllt lite tomrum men trenden går, i min mening, fortsatt åt fel håll. Vi behöver gemensamt, på olika sätt, stärka möjligheten/intresset för att spela i band/orkestrar.

• Spelställen
  Att ett spelställe som Wilmas försvinner är oerhört tråkigt. Wilmas har trots allt erbjudit en scen till alla, oavsett genre, att uppträda från. Det var smått unikt att de som spelställe inte hade en ”profil” som de följde. Vad som på sikt fyller Wilmas tomrum är svårt att säga. Men jag tror det behövs fler ställen i Arvika som kan arrangera spelningar i det mindre formatet. Stora spelningar gör ju annars exempelvis Olssons brygga och Arvika hamnfest alldeles utmärkt. Men ska man få upp intresset för att åter spela i band så behövs det ett spelställe för de mindre banden.

• Variation i utbud
  En av de riktigt fina sakerna med Arvikas musikliv är att det finns en bredd och en variation. Du kan under året ta del av konserter som sammantaget ger dig pop, rock, klassiskt, jazz, opera, visor, kör, folkmusik med mera. Utbudet hänger naturligtvis ihop med de övriga punkterna – ja, allihop faktiskt. Här behövs vi alla som deltagare och konsumenter av musiken. Och du, våga utmana dina musikaliska referensramar! Har du till exempel aldrig varit på en klassisk konsert på Musikhögskolan Ingesund – prova vetja!

Det ovanstående var kanske inte raketforskning direkt men i alla fall några tankar från mig framåt. Môra-Per sjunger i slutet av en av sina låtar att ”det är vi som bygger landet”. På samma sätt ser jag på det vad gäller musiken. Det är vi (musiker, arrangörer, tekniker och publik) gör musiken till det den är här i Arvika.

Här på bloggen kör jag ett tag till – tack för att du läser!

/David