Affisch: Let us entertain You 2020.

Igår kväll var jag på konsert i sporthallen i Arvika. Det var, äntligen, dags för Musikskolan i Arvikas symfoniorkesterprojekt anno 2020. Ett projekt som man arbetat med ganska länge. I projektet har skolans elever och lärare arbetat ihop med dirigenten Ulf Wadenbrandt och bröderna Magnus och Henrik Rongedal. Pop- och rockmusik från Storbritannien – allt under parollen ”Let us entertain You”.

Jag ska väl vara helt ärlig och säga att jag nog saknat någon egentlig musikalisk relation med bröderna Rongedal. Jag visste ju att Molkomsbröderna är skickliga musiker, grymma på stäm- och falsettsång, att de körat bakom massor av artister samt att de är helt och hållet omöjliga att se skillnad på. Tvillingar som de är. Eller ja, ingen relation var väl kanske inte helt sant. Magnus Rongedal hade tillsammans med Vasa Johansson och Michael B. Tretow ett projekt på 90-talet som hette ”Big Money” – det lyssnade jag kopiöst mycket på när jag gick ljudutbildningen i Stockholm. De produktionerna tycker jag håller bra än i dag. Lyssna till exempel på ”Rich and famous” från plattan ”Lost in Hollywood”.

Men tillbaks till sporthallen. Sporthallen är nog föresten den enda lokal i Arvika som klarar av en produktion av det här slaget (i alla fall under tak). Det var lite svårt att räkna deltagare då alla inte satt på plats under hela konserten. Men min gissning är att det var cirka 115 musiker, sångare och solister. Till detta ska räknas ett antal tekniker med fenomenale Arvid Blix i spetsen. Publiken, 650 stycken (!!) fick jag höra, som tagit plats var förväntansfulla när de intog sina platser. Bara synen av sporthallens scengolv skvallrade om att det skulle bli maffigt. De svarta fondtygerna, scenpodierna i olika nivåer, de många stolarna… det skulle bli något utöver det vanliga.

Musikskolans symfoniorkester. Foto: Malin Linell.

Och man sparade inte på krutet utan brakade igång konserten med ”Don’t stop me now” som ju är en av Queens stora paradnummer. Jag måste säga att jag fick lite rysningar på en gång. Rysningar av välbehag. Man fortsatte med Coldplays ”Viva la vida” – pampigt! I ”Let it be” av Beatles tog man ner tempot lite och den första stämsången infann sig på läktaren bakom mig. Orkestern avslutade inledningen med Bondtemat ”Live and let die” – imponerande. Sedan kom en avdelning utan den stora orkestern då bröderna tillsammans med ett mindre kompband framförde Rolling Stoneslåtarna ”Satisfaction” och ”Start me up”. Det lite nerskalade är fint och jag måste säga att det är imponerande att de yngsta orkar sitta stilla när de inte medverkar. Efter de två Stoneslåtarna var det åter dags för en av mina favorit-Queem-låtar ”Who wants to live forever”. Så bra, det ryser mig fortfarande flera timmar efteråt. Jag slås av att brödernas röster i vissa lägen är ganska lika Freddy Mercurys. Kanske medfött eller möjligen inövat – ingen aning. Innan paus bjöds publiken på en härlig version av Electric Light Orchestras ”It’s a living thing”.

Efter spelade orkestern kvällens tema ”Let me entertain you” av Robbie Williams. Förmodligen hade man, ur orkesterns synvinkel, kunnat skippa pausen – för orkestern verkade rejält taggade på att spela just denna denna låt. Och de gjorde det riktigt bra. Även här ville läktaren vara med och allsången var ett faktum. Innan det åter var dags för lilla kompbandet igen spelade man även Elton Johns ”Crocodile rock”. Enda låten, efter vad jag kan erinra mig, som inte var en brittisk låt var brödernas egen ”Just a minute” som de tävlade med i Melofestivalen 2008. Här får publiken också en snabblektion i falsettsång. Kul, men svårt. Man återvänder därefter till Queen och deras ”Under pressure” som de gjorde ihop med David Bowie en gång i tiden. Man gör det bra men här saknar jag ändå orkestern, eller i alla fall delar av den. Nåja, orkestern är tillbaka igen i Deep Purples legendariska ”Smoke on the water”. Den stora orkestern förstärks med ytterligare ett 20-tal elever, blåsare och stråk, och det blir ett rejält drag! Härligt att de ger liv till en annars sjukt sönderspelad låt! Heja!

Musikskolans symfoniorkester. Foto: Malin Linell.

Undrar om Queen visste att de skrev ypperlig musik för just symfoniorkester när de var aktiva? Ibland undrar jag om de inte var mer geniala än vad de förstod då. Men nästa två nummer är även de finfina Queenlåtar. Den första, ”Is this the world we created”, är en låt som efter vad jag hört ofta dedikerades av dem själva till arbetet som Rädda barnen gör för barn runt om i världen. Så passande att den denna kväll spelades av just barn. Fint. Den andra, ”The show must go on”, har väl ingen missat – en av Queens absoluta bästa låtar och en av de sista låtarna som Freddy Mercury spelade in innan han gick bort hösten 1991. Allt måste ta slut, så även symfoniorkesterprojekt. Jag tror nog att de hade kunnat få hålla på någon timme till. Publiken, inklusive mig själv, njöt i fulla drag. Men man levererar slutligen ”Rock’n all over the world” av Status Quo och det går inte att ta miste på spelglädjen. Och spelar man brittiskt för en kväll så kan man ju inte avsluta på annat sätt än med ”Pomp an circumstance” av Edward Elgar. Fattas bara annat. Nåja, riktigt slut är det inte. För orkestern och solisterna får applåder som tvingar fram ett extranummer. Och man kör en vända till med ”Smoke on the water” med precis alla medverkande. Precis som sig bör.

Väl hemma sätter jag mig i soffan i vardagsrummet för att få ner några stolpar på ett papper till detta blogginlägg. TVn skvalar ut en deltävling i Melodifestivalen. Det levereras intetsägande och livlös ”musik” varvat med otroligt dåligt mellansnack. Det är så plastigt, själlöst och… dåligt. Usch! Det är en sådan enorm kontrast till det fina, glada, musikaliska jag just fått uppleva barn och ungdomar bjuda mig på i sporthallen i Arvika. Jag kan inte riktigt släppa det som Magnus (eller om det nu var Henrik) Rongedal sa i ett av mellansnacken. ”Visst är orkestern bra? Fattar ni hur bra ni har det här i Arvika?”. De 650 som dök upp igår kväll tror jag precis förstår vad han menade. Det här var riktigt bra. Tack för showen Musikskolan!

/David

PS. Tack till Malin Linell för lånet av fotona från kvällen. DS.

Bröderna Rongedal och Musikskolans symfoniorkester. Foto: David Fryxelius.