Ny lokal musik är kul att få ta del av. Extra roligt blir det när det kommer från musiker som jag gillar skarpt. Och när Môra-Pers nya skiva ”Hopp om liv” skulle lanseras gjorde de det med en fantastisk spelning i Magasinet på Olssons brygga.

Och suget efter musiken från publiken har nog funnits där ett tag. Det har hunnit bli fem år sedan förra plattan ”Stockholm-Oslo” kom ut. Många var det därför som längtat efter denna nya skiva. Det dök också upp många trots både regn och kyla för att få två fullmatade set av Arvikas rockpoeter. Det var ett mycket glatt och energifyllt gäng som äntrade scenen denna fredagskväll. Sexmannabandet Môra-Per var kvällen till ära förstärkt av Daniel Nolgård på hammondorgel/piano och dragspel.

Första set bestod av nytt material från skivan ”Hopp om liv”. Skivan som spelats in på legendariska Silence i Koppom och som producerats av punkikonen Johan Johansson (från bland annat KSMB). Titeln är en fin och passande titel som har många bottnar. Det förstår man när man lyssnar på texterna och följt bandet de senaste åren. Det handlar om relationer som förändras och livets alla möjliga kringelikrokar. Om ljus och mörkaste mörker.

Det nya materialet känns både klassiskt lekfullt Môra-Per men också en utveckling i en mer … hur ska jag säga? Det blir fel hur jag än skriver. Kraftfullt är kanske ett bra ord? Jag tänker till exempel på en låt som finfina ”Kärleken bad oss stanna”. En finstämd duett med Beatlesflört i kompet. Ska man jämföra den med något så kunde det kanske vara en sådan där låt i klass som ”Håll ut” som Bo Kaspers orkester gjorde i samarbete med Christel Alsos. De är ju förstås lite olika men båda låtarna är ju vackra så det gör ont.

Nya materialet håller hög kvalitet. Det är både väl- och genomproducerat utan att ha tappat bort den spelglädje som bandet sprudlar av. Visst finns det fortfarande en del tokroliga inslag (som i ”Ett vanligt liv”) kvar men ”Hopp om liv” är allvarligare och på sätt och vis en mer rik på musikaliska detaljer. Det är en skiva som utan problem kan lyssnas flera gånger på raken. Ja, faktum är att den växer varje genomlyssning. Môra-Per har tidigare gjort några låtar som jag är riktigt svag för. De har liksom etsat sig fast i mig. Jag tänker på låtar som ”Amanda”, ”Joosts sång” och ”De som byggde landet”. I och med nya skivan kan jag direkt addera låten ”Tihola” – den går utan omsvep rakt in i hjärtat. Tack.

Andra set är en lång kavalkad av musikaliska örhängen. Bandet är på mycket gott humör och publiken likaså. När man spelat i 25 år har publiken lärt sig texterna och det är ofta allsång. Jag kommer på mig själv att jag kan, åtminstone refrängerna, i princip alla låtar i andra set. Det tror jag inte jag kan med något annat band… Môra-Per har också en fantastisk förmåga att kunna växla i stämning. Från ett riktigt ös i ”Nykter, hel och ren” till vackert stillsamt i ”De som byggde landet”. Den senare får jag alltid en klump i halsen av. Otroligt vacker. Det är bara en tidsfråga innan jag står och grinar vid någon kommande konsert när den spelas. Tänk om vi dessa tider kunde anamma mer av essensen av den texten. Det vore något det.

Efter ett par timmar är till sist konserten över och jag har fått höra både nytt och gammalt material. Och då skulle de faktiskt kunnat hålla på lika länge till – så många låtar har de i sin låtskatt. På Môra-Pers Facebooksida skriver en av medlemmarna att talesättet att man inte kan bli profet i sin egen hemstad inte gäller för Môra-Per. Jag är beredd att hålla med. Ikväll äger Môra-Per fullständigt i Arvika – från Solberga gränd och tvärs över hela staden. En kväll att minnas.

/David

Richard Hoffmans upptagning från releasekonserten av ”Hopp om liv” på Olssons brygga: