//
du läser...
Annandagsrocken, Arvikafestivalen, Blå Huset, Doktor Glas, Maryland Cookies, Musikföreningen Ställwerket, Musikskolan i Arvika, Niklas Nord, Nisse Liljedahl, R.I.O.T., The Dogs, Three More Than Jesus, Viksholmsfestivalen, Wilmas Musik Pub

Länge leve replokalen!

I veckan kunde vi läsa en artikel i VF där man intervjuat Niklas Nord. Artikeln handlar om det minskande intresset för att spela i band. Föreningen Ställwerket, som Niklas är engagerad i, noterar en märkbar nedgång i intresset. Man har nu till och med svårt att fylla replokalerna. Samma sak på föreningen Blå Huset. Artikeln resonerar man dels om att det är många olika bidragande faktorer som sammantaget lett fram till detta. Läs gärna artikeln här, den är bra.

Vilken ordning i Doktor Glas replokal på Blå Huset 1987. Foto utlånat av: Magnus Fors.

Vilken ordning i Doktor Glas replokal på Blå Huset 1987. Foto utlånat av: Magnus Fors.

När jag flyttade till Arvika 1991 fanns förvisso inte föreningen Ställwerket. Men det gjorde Blå Huset. På Blå Huset samlades alla de musikintresserade som ville spela i band. Där fanns drivet. Där fanns samvaro. Där fanns de lokala idolerna. Jösses vad fräna jag tyckte många av dem var…

Själv hade jag inget band men jag började spela elbas på Kommunala Musikskolan för fantastiske pedagogen Nisse Liljedahl. Jag kan i ärlighetens namn inte säga att jag var någon jätteduktig elev men jag fick med mig såpass mycket därifrån att jag kunde spela på musiklektionerna i skolan och i banden ”The Dogs” och ”Maryland Cookies”. Vi hade, med båda banden, några spelningar och det var ju såklart kul. Men när jag smått nostalgiskt minns tillbaka så är det inte så mycket spelningarna som repen jag minns bäst. Det är de otaliga timmarna med testande av idéer och nötande av låtar. Det är skratten, misstagen, uppfinningsrikedomen, groovet… ja alltihop.

Jag tycker det var lärorikt på många plan. Att tillbringa mycket tid med andra människor gör något med en själv. Man både utvecklas som musikant men kanske mest som människa. Man insuper intryck från andra och man ger lite av sig själv. Och när man musicerar tillsammans händer det något med musiken som jag tror bara händer i en grupp. När musiken sitter växer den och blir… till något mer. Något som inte riktigt går att ta på men som ändå är högst verklig och närvarande. En slags känsla. Samma känsla som ett svettigt dansgolv, mitt i natten, en sensommarnatt, på festival kan ge… kanske. Jag saknar ibland det där gnetandet i replokalen…

Three More Than Jesus på Annandagsrocken 1989 på Arken (nuvarande Ritz). Foto utlånat av: Magnus Fors.

Three More Than Jesus på Annandagsrocken 1989 på Arken (nuvarande Ritz). Foto utlånat av: Magnus Fors.

De unga som idag växer upp med t.ex. IDOL tycker jag får en sjukt skev bild av den stenhårda bransch som musikbranschen är för den som vill bli känd. TV-formatet ger en ytterst ytlig bild. Det räcker inte med att kunna spela några ackord, programmera några schyssta loopar på sin dator, eller att sjunga vackert för att ta sig fram. För det finns det många som kan. Men bara ett fåtal slår igenom. Nej, jag tror det krävs mycket mer. Man pratar ju ofta om att det krävs 10.000 övningstimmar för att bli riktigt bra på något. Det är, upplysningsvis, cirka 5,5 timme varje dag. I fem år. För många (ja, kanske för de flesta) tror jag att replokalen borde vara den perfekta platsen för allt detta övande.

Jag hör ibland, ganska ofta faktiskt, människor som sörjer att Ritz ligger nere, att Jözzejassen, Annandagsrocken, Viksholmsfestivalen och Arvikafestivalentror är borta och att det inte händer så mycket i Arvika. Och det är helt sant, så tycker även jag även om jag inte kanske håller med om att det händer så lite – det är annat som händer nu. Men att få tillbaka dessa musikfester, eller liknande arrangemang, tror jag kräver att det finns en god grogrund av drivna band och musiker som vill något. Det är ju trots allt så dessa arrangemang fötts en gång i tiden.

Jag tror att bandkulturen på allvar behöver stärkas och uppmuntras i Arvika. Intresset behöver bli så stort att det åter blir kö till replokalerna och speltillfällena blir så attraktiva att man till slut gör gemensam sak och skapar… en festival? Eller ett musikens hus? Bara lirar ihop? Eller något helt annat… Jag tror att det behövs fler band. Fler som träffas, gnetar och lär sig av varandra i replokalerna. Vi behöver fler lokala idoler som nya generationer av musiker kan se upp till. Oavsett var man senare hamnar i livet. Länge leve replokalen!

/David

R.I.O.T. - rockband från Arvika.

R.I.O.T. – rockband från Arvika.

PS. På fredags kan du lyssna på R.I.O.T. på Wilmas. R.I.O.T. är ett Arvikaband som spelar hårdrockcovers. Det blir fränt! DS.

Annonser

About ArvikaMusik

Arvika är en stad och bygd full av musik...

Diskussion

Trackbacks/Pingbacks

  1. Pingback: Dags att anmäla sig till Camp Stället | Arvika musik - 5 juni, 2017

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

SENASTE INLÄGGEN

maj 2017
M T O T F L S
« Apr   Jun »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Arkiv

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 868 andra följare

Arvika Musik på Instagram

Stråkkvartett från Musikhögskolan Ingesund på Elins Bakgård. #Arvika #musik #arvikamusik Disease (MK) på Klubb Motvals på Wilmas. #arvika #musik #arvikamusik

Sök Arvikamusiker från Arvika på Soundcloud

Soundcloud

Soundcloud

Arvika Musik på YouTube

YouTube
%d bloggare gillar detta: