Det märks fortfarande att vi svenskar inte riktigt vet hur man firar nationaldagen. Det är ingen ”yra” direkt. Inte som när Sverige spelar landskamp i fotboll eller i hockey, för då kan vi och vill vi fira. Och inte heller som på midsommarafton som för många svenskar förmodligen är mer nationaldag än den 6 juni. Vi övar förvisso varje nationaldag och med övningen blir vi sakta bättre och bättre.

Idag tog vi oss ner till Sågudden för att vara med i Arvikas firande. Dottern skulle spela fiol ihop med andra elever från Arvika kommunala musikskola. Efter en lite trevande start blev det riktigt trevligt. Barnen spelade, flaggorna fladdrade, ballonger, skratt och lekande barn bland picknickfiltarna. Efter barnens spel tog Tonkraft över och sjöng för de som samlats. Karin Birgersson ledde kören och kompade dem på piano. Firandet tog efter ett tag slut för oss när yngste medlemmen i familjen tröttnade.

Firandet i Arvika fortsätter dock, både på Sågudden och senare inne i stan. Klockan 18.00 ikväll spelar Arvika stadsmusikkår på torget. Klockan 19.00 högtidstalar Charlotte Hartwig Lundh i Trefaldighetskyrkan. Där sjunger även ”Tillfälliga manskören” under ledning av Sverker Magnusson, Arvika stadsmusikkår spelar och Klas Nilsson håller Korum.

Vi blir som sagt bättre och bättre på nationaldagsfirande för varje år. På sikt blir vi nog lika bra som under hockeymatcher… Jag hoppas det!