Mycket av det man tar för självklart har andra tidigare slitit med att få på plats. Och på en dag så som ”fars dag” ska vi givetvis gratulera våra pappor på dagen men det är ju på sin plats att vi också, lite ödmjukt, visar vår uppskattning för det de som individer och i kollektiv gjort för oss. Precis som det finns fantastiska fotbollsföräldrar finns ju naturligtvis även alla musikföräldrar. De som skjutsat till övningar på musikskolan, sparat pengar till nya instrument, byggt bänkar för sommaravslutningar, stått ut med ljudet från skalor eller garageband, sålt biljetter till konserter… Tack!

Vidare har många fäder också själva inspirerat genom att musicera med sina vänner och med sina barn. Eller spelat upp de egna förebilderna ur backen med vinyler. Gett exempel på musik som man som barn/tonåring annars nog inte hade funnit till. Gjort musik närvarande i hemmet och livet. Och även om jag inte valde pianot som min far eller heller inte fördjupat mig i jazz som han gjort så är jag helt övertygad om att dessa komponenter ändå på ett mycket positivt sätt både väckt och hållit liv i ett musikintresse hos både mig och mina bröder. Tack!

Och det där med skivbackar tycker jag är en extra krydda. Man kan tro mycket om en människa men jag sticker ut hakan och påstår att det inte är förrän man tittar i skivbacken som man får en bättre bild av den man har framför sig. För vem vet, kanske trängs skivor med Lasse Stefans ihop med Manhattan Transfer, Bob Dylan, Mikael Wiehe och Iron Maiden? Skivbackar ändå – ska nog ta en förnyad titt i pappas analoga skivarkiv. Vår digitala strömningsvärld gör dock detta djupdykande mycket besvärligt numera…

Jag ska inte bli långrandig. Tack alla pappor som tidigare inspirerat till musik! Tack alla pappor som fortsatt inspirerar till musik! Tack alla pappor för att ni möjliggör för era barn att fortsätta det egna musicerandet – ni är livsviktiga! Tack!

/David