Så var det redan dags att summera året. Jag tycker inte det var så länge sedan jag satt här senast och svettades med förra årets musikårskrönika… Det har som vanligt varit ett händelserikt år; massor av konserttillfällen i Arvika, nyskriven musik har presenterats och Arvikas musiker har på olika sätt visat upp sig.

Och det här med att Arvikas musiker inte bara spelar på hemmaplan är ju ingen hemlighet direkt även om jag inte brukar ta upp det så mycket här på bloggen. Här fokuserar jag ju mest på det som händer här i vår lilla stad. Men flera av ”våra” artister är mycket flitiga runtom i Sverige och ute i stora vida världen. Hebbe Sisters är till exempel nyss klara med en julturné runt om i Sverige, Vidar Solli klev utanför sin ”comfort zone” och ställde upp i IDOL och Enforcer har varit riktigt flitiga runtom i världen. Eller minns ni att Aristo Sham under året vann Grand Prix i Monte Carlo World Piano Masters. Och när Sweden Rock Festival skulle 30-årsjubilera så var arvikabanden Tribulation, Enforcer och Children Of The Sün på plats för att gratulera trettioåringen. Erik Berndalen skrev en jubileumsmarsch till en annan jubilar nämligen Sveriges konung Carl den 16:e Gustaf. Och detta var bara några få exempel på när Arvikamusiker varit i farten utomsocknes…

Här på hemmaplan så slås jag ofta över hur mycket som erbjuds i form av konserttillfällen och festivaler. Det senare har ju blivit något utav en nationalsport här i bygden. Några har förvisso försvunnit genom åren men andra har då tillkommit istället, häng med här: Glafsfjordens musikfestival, Ingesund jazzfestival, Stavnäs visfestival, Tuppetorpsfestivalen, Viksholmsfestivalen och Arvika hamnfest. Sex flitigt besökta festivaler i lite olika storlekar och inriktningar. Och då finns det ju fler återkommande arrangemang som i princip tangerar begreppet festival. Imponerande.

Och det här med de många konserttillfällena är ju något som verkligen utmärker Arvika. Och även om musiklivet inte helt och hållet repat sig från pandemieländet så är antalet konserttillfällen på en bra bit över 500 nu. Vi närmar oss sakta men säkert rekordåret 2019. Mycket tack vare att det inte är en helt statisk musikscen i Arvika. Det händer saker, somligt kommer nytt, annat förändras. Under året har vi till exempel fått ta del av nystartade initiativet Arvikafolk på Ritz och att det fanns ett så stort sug efter folkmusik och folkdans är roligt även om jag måste medge att jag blev glatt överraskad över den stora tillströmningen av publik/deltagare. Det lär fortsätta – kul! En annan företeelse som fortsatt, även om det lite bytt koncept, är de otroligt populära sommarkvällarna i stadsparken. Undrar om de inte slog publikrekord i somras…?

Några musiker har uppmärksammats lokalt som stipendiater. Till Arvika konsertförenings unga stipendiater för 2023 utsågs Malin Eriksson (fiol) och Stella Axelsson (flöjt). Till pristagare för Arvika kommuns kommunpris utsågs Children Of The Sün. Grattis allihop!

En lokal jubilar har också uppmärksammats. Jag pratar då naturligtvis om Musikhögskolan Ingesund som 2023 firade hela 100 år. Det har man gjort på lite olika sätt men framförallt hade man en jubileumshelg då man tog i från fotknölarna och levererade musik i världsklass, både på plats och via stream. För bloggens sida vill även jag gratulera detta musikaliska vattenhål. Tack för de gångna åren och lycka till framöver! Jag dyker upp då och då – det borde alla Arvikabor göra!

Och några av årets höjdpunkter har faktiskt varit på just Ingesund. Om jag ska lyfta en konsert lite extra så får det bli den med vokalgruppen Riltons Vänner från Stockholm. Vackert och humoristiskt. Kopiöst bra konsert! En annan konsert som annars sticker ut under året är Pink Furtans tribute-konsert till Pink Floyds platta ”Dark side of the moon” som de gjorde på Ritz. Jag blir varm och glad när jag tänker tillbaka på den. En annan konsert som gladde mig mycket var när Mats Liljedahl bjöd in till födelsedagskonsert och framförde egna nyskrivna alster – det var mycket värme i den konserten och utöver resten av kvällen. En konsert som också dröjer sig kvar i minnet är när Arvika stråkorkester åter bjöd in syskonen Maya och Fabian Broman Crawford-Phillips till konsert i Brunskogs kyrka. Jösses var bra de var – både solister och orkestern.

Att det finns mycket fin kreativitet i Arvika visar ju de flesta arrangemang. Några större är Arvika hamnfest, Stavnäs Visfestival och Viksholmsfestivalen. Hamnfesten provade i år att gå från tre till två dagars festival. Något som om jag tolkat reaktionerna rätt fallit väl ut. I Stavnäs har man lyckats att maximera dagen med musik, mat och trivsel. Trivsel är något Viksholmsfestivalen fick till i år även om jag kunde önska att de hade fått lite fler besökare men är det någon festival som kan repa sig så är det den. Ett annat exempel på kreativitet är den ”spinn-off” (om man kan kalla det för det?) som musiktävlingen Nordic Junior Piano Competition är – i år återkom den för andra året på Musikhögskolan Ingesund. I maj nästa år går den tredje upplagan av stapeln… Och även om de stora arrangörerna ovan ofta får den mesta uppmärksamheten är de faktiskt i minoritet om man ser till helheten. De riktigt många konserttillfällena står ”alla andra” för. Så tack till alla hembygdsgårdar, kyrkor, föreningar och privatpersoner för era initiativ och insatser! Utan er skulle Arvika inte vara samma plats att leva på. Tack!

Så tack till alla hembygdsgårdar, kyrkor, föreningar och privatpersoner för era initiativ och insatser! Utan er skulle Arvika inte vara samma plats att leva på. Tack!

Basen i Arvikas musikliv är nog till syvene och sist skapandet i musiken. Det har skrivits och släppts en massa ny musik under året. Bland annat kom dessa artister ut med nytt material under 2023: Bones for keys, Broken Door, Children Of The Sün, Dotter, Eldflinga, Enforcer, Erik Berndalen, Fred White, Fredrik Uvefalk, Louise Johannesson, Marcus Ekroth, Mikael Persson, Niklas Kihlstedt Rangberg, Pärra Eriksson, Stålbritta, T-Bear & The Dukes, The Random Victims, Tribulation, Valter Fryxelius, Vomitory, Årling. Tack för musiken! Och jag får väl redan här be om ursäkt för de jag glömt att räkna upp. Och apropå musik så se gärna filmen om Arvikas skivaffärer som Arvika-YouTubern Panda Face gjorde i somras:

Här på bloggen har det blivit 36 blogginlägg gjorda. Det är något färre än tidigare år och gör att jag inte riktigt håller uppe ambitionsnivån där jag skulle vilja ha den. Men jag ursäktar mig med att det beror på att jag själv jobbat lite i kultursektorn och då bland annat som ljudtekniker för Värmlänningarna. Något som har varit väldigt roligt! Detta till trots har antalet besökare på bloggen ökat något och ligger nu på cirka 300 besökare i veckan – jag är tacksam och ödmjuk. Det ger ny kraft att köra på ett tag till. Tack! I övrigt kring statistiken för året kan jag konstatera att jag räknat ihop till 523 st. konserttillfällen i Arvika. Det är fortsatt en bit från rekordåret 2019 med sina 623 st. Men 523 st. är ju jättebra och det blir ju faktiskt drygt 10 st. konserttillfällen per vecka… hur många konserter var du på under 2023?

Det som däremot oroar mig lite tycker jag är mediabevakningen av kulturen i allmänhet och musiken i synnerhet. Det var illa redan förra året och det verkar nu gå stadigt neråt.

Det som däremot oroar mig lite tycker jag är mediabevakningen av kulturen i allmänhet och musiken i synnerhet. Det var illa redan förra året och det verkar nu gå stadigt neråt. På mindre än tre år har den halverats. Från 277 st. digitala artiklar 2020 till 122 st. artiklar 2023. Visst, några artiklar kan ju vara missade av mig och andra kanske inte publicerades digitalt. Men trenden talar sitt tydliga språk. Jag tycker det här är illa men det säger kanske något om vår tid där frågor såsom fortbildning, kultur och musik fått stå tillbaka för en regerings ”hårdare tag” eller vår lokala tidnings nya fokusområde ”brott och blåljus”? Jag vet inte. Själv är jag mest förundrad över hur våra lokala och regionala medier inte skulle vara mer intresserade av de musiker, företag och föreningar m.fl. som arrangerar hela 523 st. konserttillfällen på ett år i en liten ort som Arvika. Men, men… vi får tro att det blir bättre till nästa år! Jag hoppas i alla fall det.

Men hörni, vi ska inte sluta denna årskrönika i moll. Det här var mitt försök att summera ett väldigt fint musikår i Arvika. Jag har i vanlig ordning inte fått med allt som hänt här – inte på långa vägar faktiskt. Arvikas musikliv är så omfattande att det faktiskt inte är möjligt att göra den rättvisa i någon summering. Och nu står det nya året och stampar i de musikaliska startblocken. För nästa år händer ju en massa nya roliga saker. Det ska bli kul att se hur det går för storsatsande Stavnäsfestivalen (tidigare Stavnäs Visfestival) och rekordjagande Arvika Hamnfest. Musikskolan i Arvika gör i början av året ett symfoniorkesterprojekt med sina elever. Och sedan ska ju Dotter ställa upp i Mello. Sedan kommer det alldeles säkert mer ny musik. Och fler konserttillfällen… Spännande!

Slutligen vill jag önska dig som läser ett gott slut på 2023 och ett riktigt gott nytt 2024! Hoppas vi ses i vimlet!

//David

PS. Jag har lagt in lite videoklipp från året. Längst ner finns även en del bilder. DS.

---

Bilder från musikåret 2023: