Det här är ett av årets svåraste inlägg, ja kanske det allra svåraste. Samtidigt är det också ett av de roligaste. Det är inte svårt för att det skulle saknas något att skriva om. Nej, det handlar snarare om vad man ska ta med och vad som kanske ska sållas bort denna gång. För vi är så previligierade här i Arvika som har så mycket musik att ta del av. Om vi bara vill.

Och det där med att ”ta del av” tycker jag kanske att det i år har varit lite si och så med. Det i sig är säkert en effekt av pandemin. Vi har nog tyvärr till en del ändrat vårt beteende och väljer mer noggrant var vi vistas. En del har kanske också hittat till andra/nya fritidsintressen? Jag dömer ingen, jag har flera gånger tänkt att en sådan käftsmäll som covid är så borde det ge något färre besökare på arrangemangen.

Fast, det stämmer ju inte fullt ut ändå. Jag menar att Stavnäs Visfestival, Sommarkvällarna i Stadsparken och Arvika Hamnfest är exempel på arrangemang som detta år dragit stor publik… Däremot har en del mindre arrangemang slitit med publikantalet. I våras stod till exempel Arvika Stråkorkester tillsammans med Ungdomsstråket och tre fenomenala ungdomssolister för en av årets häftigaste musikaliska upplevelser i Brunskogs kyrka. Kopiöst hög nivå. Stundtals så vackert att jag nästan grinade i bänken där jag satt. Synd att det var en tillställning som så få hörsammade – där gick ni verkligen miste om något riktigt vackert.

Året 2022 bjöd på en hel del kul nyheter i form av att musiker från Arvika uppmärksammades och prisades i olika sammanhang. Till exempel nominerades rockbandet Nephila till P3 Guld. Ett annat exempel är att P4 Nästa vanns av Contagious Karl från Arvika. Fler vinnare blev det på Grammisgalan då dödsmetallbandet Tribulation vann sin andra Grammis på kort tid. På samma gala fick Arvikadirigenten Johannes Gustavsson en Grammis för att tillsammans med Göteborgs Symfoniker väckt nytt liv i bortglömd musik. Grattis till alla utmärkelser! På en av årets sista dagar prisas även Sten Neiker av Dagmar Gustafsons stipendiefond för sitt arbete på Musikhögskolan Ingesund. Och även om det inte är ett ”pris” så kanske man också ska passa på att gratulera Musikhögskolan Ingesund som nu får utbilda musiker på masternivå – de startar redan hösten 2023. Ett fint kvitto på musikhögskolans arbete.

Själv har jag inte erhållit något pris, men däremot en lektion i att det är dyrt att göra fel. Och kortfattat handlade det om att man inte ska googla fram bilder och publicera på egen hemsida. Punkt. Jag hade slarvat och publicerat en bild som naturligtvis en stor bildbyrå ägde. Några tusenlappar senare är bilden borttagen från bloggen. Så har du egen blogg/hemsida är mitt allra varmaste råd att du ska använda egna bilder och/eller bilder du vet att du får låna. Själv kommer jag att vara ganska restriktiv framöver. Skojigare, även om det inte är så viktigt, var att denna blogg fyllde 10 år just i år – åren går fort…

Betydligt mycket roligare var det med alla (nya och gamla) arrangemang som återkom under 2022. Några exempel var: Glafsfjordens musikfestival (både vinter och sommar), Musik under äppelträden på Rackstadmuseet, Olssons bryggas sommarprogram, Sölje Herrgårds stora musiksatsning, utsålda Stavnäs Visfestival, fenomenala Viksholmsfestivalen, 15-årsjubilerande Tuppetorpsfestivalen, Sommarkvällarna i stadsparken, Arvika Hamnfest, Musikhögskolan Ingesunds alla konserter, kyrkornas konserter, julkonserterna och mycket mycket mer…

Och kanske måste jag ändå stanna upp vid både Arvika Hamnfest och Stavnäs Visfestival. Vilka folkfester! Och trots att den ena höll på att stundtals blåsa bort och den andra regna bort så var publiken där. Tillsammans med den goda stämningen. Vädret spelade ingen större roll dessa dagar. Starka musikaliska program i kombination av uppdämda behov av att återse arrangemangen tror jag gjorde att båda arrangörerna mycket lyckliga kan konstatera att musiklivet återvänt. Jag gläds med dom!

Ett annat arrangemang som imponerade stort på mig i år var Viksholmsfestivalen. När arrangörerna insåg att hela deras helg höll på att helt regna sönder beslöt man att flytta hela kalaset från Viksholmen till Ritz. Och med ett par smärre förändringar lyckades man på ett par timmar flytta allt. Ljud, ljus, scenteknik, artister, med mera… Dessutom i tid till första utsatta konsert! Visst är det imponerande!

En av årets märkligare nyheter är att vår lokaltidning Arvika Nyheter inte längre verkar anse att musiklivet i Arvika är särskilt viktigt att bevaka. Eller snarare att de inte längre anser sig ha resurser till att bevaka det. De har en slags märklig argumentation att Arvikaborna mer skulle vara mer intresserade av nyheter av typen ”brott & blåljus”. Jag tycker det är att förminska Arvika Nyheters läsare och Arvikaborna i stort faktiskt. En insändare som påtalar den minskade musikbevakningen besvarar AN med: ”I den bästa av världar skulle vi ha bevakning på samtliga konserter och evenemang i Västvärmland. Tyvärr har vi begränsade resurser och måste göra hårda prioriteringar. Därför bevakar vi bara evenemang och konserter i undantagsfall och i mån av tid. All vår data visar att journalistik som lockar till mest läsning är bland annat skarpa nyheter, brott, blåljus, granskande journalistik och starka personliga berättelser. Därför väljer vi att lägga fokus där.”

Jag undrar om detta beslut och argumentation också kommer att drabba den lokala sporten som idag utgör en mycket stor del av ANs nyhetsutbud? Jag menar, sporten lyckas ju inte heller kvala in i dessa kriterier AN nu satt upp. Personligen tycker jag det är märkligt och lite illavarslande. Hur musiklivet påverkas av att AN gör denna prioritering återstår att se men jag kan redan nu se i statistiken att det är väsentligt färre artiklar om musiken i Arvika i media (där AN ingår) 2022 än tidigare år. Jag hoppas det är en dipp och inte en trend. Vi lämnar det där så länge.

Något som Arvika Nyheter däremot skrev om i år var till exempel när Fanny Werling och Saga Mogren i somras vann VM-guld i blåsmusik tillsammans med RUM:s blåslandslag. RUM är förkortning för Riksförbundet Unga Musikanter och Blåslandslaget är en ungdomsorkester med deltagare mellan 15 år och 25 år. Grattis till världsmästarna!

Under året firade både Arvika Stadsmusikkår och Manskören Iris ansenliga födelsedagar. Firanden som naturligtvis kröntes av konserter. En annan som snart ska fira är vår kung. Och det firandet, närmare bestämt jubileumsmarschen, har Erik Berndalen skrivit musik till! Mer om det under 2023…

Ett år i Arvika brukar alltid betyda att det kommer finnas gott om tillfällen att ta del av ny musik. Året 2022 var inget undantag. En som i dagarna fått en del uppmärksamhet är Jonas Wikstrand som skrivit musiken till årets julkalender i SVT. Och trots att jag alldeles säkert missat många vill jag ändå även nämna: Brontosaurus Bounce, Kickstiff, SISTRUM, Simon Karlsson, Wilma Nea, Contagious Karl, Children Of The Sün, Rock On, Jacob Hellenrud & Björn A Ling, Niklas Kihlstedt Rangberg, Felicia Eklöf, Tribulation, Chris Eric Band, The Hebbe Sisters, Gaarden, Tobias Andersson, Klocka, Pärra Eriksson, Årling, Dotter, Victor Rydström, Failtrain, Marcus Ekroth, Erik Berndalen och Musikhögskolan Ingesund. Vilken lycka för Arvika att ni är så produktiva!

Statistik är just bara statistik var det någon som sa. Och ja, ofta är det ju inte mycket mer än en siffra i en kolumn som bara beskriver en enda företeelse. Ni som följt bloggen ett tag vet att jag hela tiden följt utvecklingen av dels digitala artiklar i media (all digital media) om musiken och musikerna i Arvika och dels de antalet konserttillfällen som ges varje år. Det kanske inte säger så mycket i stunden, men över tid tycker åtminstone jag det är intressant att se trenden.

När det gäller artiklarna så har jag här ovan redan varit inne på att det i år minskar oroväckande mycket. Antalet har gått ner en tredjedel och närmar sig hälften av toppåret 2020. Under 2020 fann jag 277 digitala artiklar och i år bara 163 st. Jag hoppas det repar sig till kommande år.

Även antalet konserttillfällen är rejält mycket lägre än toppåret 2019 som hade 628 stycken så är årets tillfällen trots allt uppe på 441. Och även om det inte är tillbaka på de riktigt höga höjderna är det ju dock bra. Det är ju trots allt drygt åtta tillfällen att lyssna på musik per vecka. I lilla Arvika!

Sedan finns det en liten brasklapp kring konserterna. En pandemieffekt är att en hel del spelningar blivit slutna, gått ”under ground”, och enda sättet att få reda på dom är via kontakter/sociala medier och sedan att hamna på diverse gästlistor för att kunna delta. Denna typ av spelningar är svåra att dokumentera och jag funderar allvarligt på om de ens bör vara med…?

Man ska ge sig medan det är roligt brukar det ju heta. Så jag försöker väl göra det då även om det finns mer att skriva om. Hembygdsgårdarnas arbete, Musikfest Brättne brygga och musikskolans fina arbete är några som får stå över denna gång.

Jag vill passa på att tacka er som följer och läser bloggen – utan er vore det här projektet ganska meningslöst. Ni läsare har blivit fler genom åren vilket gjort mig både glad och ödmjuk – från 6 besökare per vecka år 2012 till 280 besökare i veckan nu år 2022. TACK! Det värmer och motiverar – jag kör ett år till!

Slutligen vill jag skicka med en utmaning till just dig. Låt 2023 bli året då du utmanar dina musikaliska preferenser – gå på en konsert i Arvika i en genre som du inte varit på förut. Våga testa! Vem vet vad du kommer att upptäcka?! Och allra sist vill jag också önska er alla ett riktigt gott nytt år! Väl mött i vimlet under 2023!

/David

PS. Allra, allra, allra sist kommer slutligen några bilder från musikåret 2022 i Arvika. DS.