Det är sommarens sista semesterdag. Det verkar även bli den klart varmaste. Jag är glad att jag stämt möte med Fredrick Berntsson, A.K.A. Fred White, på Olssons brygga redan på morgonen. För under eftermiddagen vill jag nog göra så lite som bara är möjligt. Prognosen för dagen säger 32 grader… Vi ses därför att jag ville prata om Fredricks musik och om alla de projekt han är med i. Vem är Fredrick och vem är Fred White? Går de att skilja på?

Väl nere i hamnen har etableringen för Arvika Hamnfest kommit igång. Lastbilar med varor avlöser varandra och det enorma serverings- och VIP-tältet har börjat byggas. De solbrända byggarna hamrar och sliter. Det är ett mäktigt tält i två våningar som byggs. På bottenvåningen kommer flera barer att byggas. Det kommer bli en fin utsikt för VIP-publiken från den andra våningen.

Fredrick anländer och vi pratar kort om tältet. Det är liksom så stort att det inte går att låta bli att prata om det. Det är Arvikaföretaget Liveside som levererar mycket av hamnfestens infrastruktur. Dit hör också detta jättetält. Och det är fler Arvikaföretag som är involverade i hamnfesten. Fredrick jobbar själv på Tickster som handhar biljettförsäljningen. ”Jag jobbar heltid på Tickster numera och är konsult åt Olssons brygga och Arvika Hamnfest” säger han när vi letar oss in i skuggan på restaurangen. Vi förser oss med en varsin kaffekopp och sätter oss vid ett fönsterbord. Kyrkviken ligger precis spegelblank – vilken sagolik utsikt det är.

Fredricks unika kompetens och intressen gör att han under sommarhalvåret har det väldigt hektiskt. Nästan allt han arbetat med under året ska liksom levereras samtidigt. ”När andra går på sommarledighet har jag fullt upp” säger Fredrick och ler. Han var i Gävle senast förra helgen och arbetade åt Tickster på festivalen Gävle Metal. Han kom hem i söndags. Nu har han semester på Tickster sedan i måndags. Full fart på jobbet ända in till semestern alltså. En ”semester” som direkt börjar med arbete på Arvika Hamnfest. Eller ja, arbetet med hamnfesten är ju ett pågående arbete som kulminerar varje år under tre dagar i början av augusti. Sedan börjar det om igen direkt efteråt med utvärdering och sedan tänka ut en ny lineup av artister för nästa års hamnfest. Kontakter med bokningsbolag och artister, branschdiskussioner, trixande med turnéplaner, budgivningar på gager… Inget som betas av precis innan hamnfesten kan jag lova. Vissa artister förhandlar man med under flera års tid innan de slutligen står på scenen i hamnen.

Kaffet smakar utmärkt. Det är något speciellt med kaffe som dricks ihop med goda vänner. Det smakar liksom bättre. Inledningsvis pratar vi lite om när vi egentligen sågs första gången. Jag har funderat och har två uppslag. Antingen var det på ett av de där allra första mötena för Arvikafestivalen under våren 1992. I så fall hölls det i föreningen Verktygslådans lokal i nuvarande Ritzhuset. Eller så var det på en av Fredricks spelningar på dåvarande restaurang Beritan som låg nere i kvarteret Garvaren (tror att kommunens bemanningscentral är där nu). Jag vet att jag kommer ihåg spelningen för att det var något helt nytt för mig då jag var nyinflyttad som Arvikabo. Jag hade då en referensram kring DJs som började och slutade vid högstadiediscon… Det här var något annat. Hur som helst, vi blev inte kloka på hur det låg till utan är fortsatt osäkra på när vi egentligen träffades första gången. Det kanske inte spelar någon roll egentligen. Det är längesedan i alla fall.

Men säg att det var 1992 i alla fall. Då hade redan Fredrick spelat som DJ några år. ”Jag har nu spelat i 32 år” säger Fredrick och fortsätter ”först som vanlig DJ som bara spelade andras musik”. Men han hittade ganska snabbt till technon och den genren började han snabbt att brinna för. ”Jag flirtade tidigt med technon i min karriär, jag tyckte att det var framtidens musik” säger han och fortsätter ”Jag arrangerade temakvällar där jag bjöd in DJs från bland annat Göteborg.” Förebilder som DJ Anti och DJ Atmos (Tomasz Ballicki) spelade musik som Fredrick ville att Arvikaborna och han själv skulle få höra mer av. ”Dansmusik med techno-trans kan man kanske kalla det” säger Fredrick. Och det där med att arrangera det man själv vill se sitter grundmurat i honom, han väntar inte på att någon annan ska komma och servera fräna arrangemang. Samarbetet med DJ Anti och DJ Atmos gav ringar på vattnet och efter ett tag fick han själv erbjudanden om att komma och spela ibland annat Göteborg. Sedan 1995/96 har han frekvent snurrat skivor på klubbar runt om i landet. Fredrick provade även temakvällar under ett år då man delade ut tillstånd att ha krogarna öppna till 04 på morgonen. Under dessa temakvällar byggde man techno-stämning och utmanade Arvikapubliken musikaliskt.

1992 startade ju som bekant Arvikafestivalen. Ett resultat av de där tidiga mötena våren 1992. Fredrick var en av medgrundarna och han hade tidigt tankar om festivalens bokningar och om att de gemensamt skulle bygga en stämning. Det var viktigt att de som skulle spela kompletterade varandra. Ett synsätt som han tagit med sig i andra sammanhang. Samarbetena som Fredrick hade som DJ och som arrangör började betala av sig och på mitten av 90-talet fanns DJ Anti med bland artisterna på Arvikafestivalen. ”Festivalens dansutbud var ju vid den tidpunkten något helt unikt i Sverige” säger Fredrick. Kommer ni ihåg begreppen ”Midnight rave” och ”Beatmission”-ladan som festivalen hade? Det gör jag. Jag myser vid tanken.

Under 90-talet etablerar sig Fredrick som DJ. I Arvika spelade han på Beritan, Disco Gold, Magasinet, Dickens och Lassemaja. På Lassemaja blir han hus-DJ när bröderna Olsson tar över restaurangen. Men förutom nyss nämnda spelningar blir det även spelningar utanför Arvika och då bland annat på Jäger i Karlstad. Detta talar han sig varm om. ”Pier Schmid (tidigare i Da Buzz och numera i Broken Door) bokade DJs och band där. Han hade en näsa för att hitta artister som ville utmana publiken lite musikmässigt” säger Fredrick och fortsätter ”jag gjorde många roliga spelningar där”. Fredricks tanke är tidigt att ”Spela musik för publiken som de inte vet att de vill lyssna på”. Att försiktigt utmana referensramen och att utbilda tänker jag.

Med rutinen som DJ föddes också en längtan efter att skapa egen musik. På frågan om det är någon skillnad på att spela egen kontra annans musik svarar han ”Jag har spelat skivor i över 30 år och började spela andras musik för att jag trodde det var det svåraste som fanns, men det har det ju visat sig att det inte är” säger han och spricker upp i ett brett leende. Jag förstår att vara DJ är utvecklande på olika sätt. Hemstudion har sin charm och att spela live har sin. ”Det är en mäktig känsla att testa en ny låt på en publik och se hur den funkar” säger han. För så verkar det vara, många DJs använder sitt eget material uppblandat med andras musik. Här får jag också en mycket lärorik lektion i technolåtarnas uppbyggnad.

”Du vet väl varför alla technolåtar är mellan 6,5-7 minuter långa va?” frågar han mig vid någon av mina kommentarer om låtarnas längd. Han fortsätter, ”Jo längden har att göra med att de ljudkvalitets- och teknikmässigt ska funka på en 12” vinyl”. Tekniskt praktiskt för den som är DJ alltså. ”Låtarna är sedan uppbyggda på ett sådant sätt att de enkelt ska kunna mixas in mellan två andra låtar” säger han och fortsätter, ”Tänk 1,5 minuts uppbyggnad där beatet står i centrum. Det byggs steg för steg. På samma sätt har du ett outro på 1,5 minut. Själva låten är kanske egentligen bara 3-3,5 minuter lång. Sedan har alla låtar något form av break i mitten”. Det är formeln alltså. Nja, inte hela formeln förstår jag när Fredrick sedan säger ”I den här världen ska man kommunicera en stämning och inte musik som publiken redan känner till. Det finns ingen refräng att sjunga med i. En DJ ska bygga stämning och han eller hon gör det under långa set. Gärna uppåt fyra timmar”.

Men åter till Fredricks egen musik. 2009 släppte han sin första musik. ”Det har blivit många singlar och EPs” säger han och förklarar lite hur technobranschen fungerar. ”Det är massor av samarbeten. Man ger ut varandras musik på sina skivbolag vilket skapar en hype i sig. Något man sedan kan använda sig av marknadsföringen.” Och att Fredrick hela tiden tänker musik, upplevelse och marknadsföring i ett och samma andetag märks. ”Alla artister måste ha stenkoll på marknadsföring och sociala medier idag om de ska lyckas” säger Fredrick och fortsätter ”De stora artisterna har ju förstås en hel stab av människor runt sig men alla andra måste ha koll på detta själva”. Annars har de ingen chans. ”En sak jag gör att jag spelar in alla DJ-set jag gör och sedan lägger jag ut dem på Soundcloud (se exempel längst ner på sidan), på det viset har jag bra material att använda i min marknadsföring” säger Fredrick som ett tips på marknadsföringsåtgärd man kan göra.

2012 startade han sitt eget skivbolag, ”Drevkollektivet”, och som första släpp gjorde ”The Sounds of Arvika” som är ett samarbete med flera andra artister med koppling till Arvika. Det är en skön samling artister. ”Va, är basisten i Top Cats med på skivan” brukar vara den kommentar som sticker ut mest säger han och skrattar till. Skivbolaget har efter starten gett ut sju EPs och ett gäng singlar. Senast är det remixar på hans egna album (Mid Life Rehab). ”Det är jättespännande att få sätta sig ner och lyssna på vad en annan musiker gjort med mitt material” säger han och nämner till exempel remixen på hans låt ”Next”. ”Den remixen är brutal och jag spelar den ofta ute när jag själv spelar” säger Fredrick. Och spelar gör han. Kanske inte så mycket som han själv vill. ”Det blir väl ungefär varannan månad just nu” säger han. Tiden verkar inte finnas för mer. Men hans spelande har lett honom runt i världen. Han har vid det här laget spelat i Tyskland, Danmark, Brasilien, Australien, Sydafrika, Norge, Portugal, Schweiz, England… och så i Sverige såklart!

Fredrick tar även uppdrag som producent och gör ibland remixar av andras musik. Jag undrar om det är någon skillnad på att göra en remix på en technolåt kontra en poplåt? ”Ja… alltså ska jag göra en remix på en poplåt så måste jag gå igång på det. Annars funkar det inte”. Jag förstår att han inte tar dessa uppdrag så ofta. Att det är svårt. Men han gör dem. En remix som många av er säkert hört är den han gjort på Broken Doors låt ”Angel”. ”Men jag är ju inte musiker på det viset. Jag spelade ju lite trumpet och trummor som elev på Ingesund när jag var yngre och jag läser ju noter om jag måste.” säger han och jag tolkar det som att han älskar jobbet med beatet så mycket mer än att planka musik för melodier som ska remixas.

Som bokare av artister ställs man tydligen inför allehanda utmaningar förstår jag under samtalets gång. När väl artisten är bokad så ska den ju också komma på plats, den ska trivas, spela, bo och resa vidare till nästa ställe. ”Tidigare i somras skulle STOR spela på bryggan och dagarna innan blir hans DJ sjuk och spelningen var en stund i fara” säger Fredrick vid ett tillfälle och fortsätter ”Men jag pratade med hans bokningsbolag och sedan med honom. Han skickade mig musiken, vi repade kort innan konserten och sedan hoppade jag in som DJ åt honom så att spelningen kunde gå av stapeln som planerat. Det var roligt och gick bra”. Imponerande. Det är få bokare och arrangörer i Sverige som kan göra detta konststycke med kort varsel tänker jag. Om ens någon.

Samtalet kommer mer in på Arvika Hamnfest. Förutom att Fredrick bokar artisterna på Olssons bryggas ordinarie sommarprogram så bokar han som sagt för hamnfesten också. Jag undrar hur det gått med bokandet i år? ”Det är alltid en balansgång det där. Artisten ska vara omtyckt. Denne ska sälja biljetter. Musiken ska fungera ihop med övriga artisters musik. Sedan ska ju artisten vilja spela här också. Och slutligen ska det vara lite utmanande för publiken” säger han. Precis som när han själv spelar techno alltså – ”spela musik för publiken som de inte vet att de vill lyssna på” var det ju han sa. Samma tänk här.

OK, många komponenter som ska sammanfall alltså. Men hur jobbar du då? ”Ja, det är mycket funderande. Jag har nog upparbetat en näsa för vad som kan komma att slå” säger han och nämner Miriam Bryant (och syftar på bokningen 2016). ”Jag kände på mig att hon skulle slå igenom så vi bokade henne tidigt. Sedan var hon med i TV-serien ”Så mycket bättre” och blev folkkär över en natt”. Klockrent men knappast tur. Att boka för hamnfesten verkar vara en balansgång genom det totala artistutbudet. Att matcha tillgängligt ”stort svenskt” med lokala och eventuellt utländska artister. Det finns ingen ambition i sig att det måste vara en utländsk artist eller att det måste vara si eller så många av en viss kategori musiker. Det måste sitta ihop och det måste bygga stämning förstår jag. ”Sedan är det viktigt att vara på branschträffar som till exempel ”Sweden live”, där får man höra mycket om tankegångarna från olika aktörer, höra de mer inofficiella resonemangen” säger Fredrick. För kännedom kan ju nämnas att Arvika Hamnfest tog hem priset för ”årets arrangör” på senaste Sweden live – branschens eget pris alltså. Helt klart en fjäder i hatten.

I år är det tre lokala artister med på Arvika Hamnfest. Nephila, By Lightning och i år också han själv; Fred White. Tre ganska olika artister musikmässigt. Att han själv ska spela undrar jag över, visst är det första gången på just Arvika Hamnfest? ”Ja, det är första gången. Det har inte känts som om det har varit dags tidigare” säger han och skiner upp, ”Nu tror jag Arvikapubliken är redo att bli utmanade”. Förmodligen har han rätt, han har ju som bekant en bra näsa för vad som går hem. Vi får se på lördag vid midnatt.

Innan vi bryter upp hintar Fredrick om att det kommer mer längre fram. Han ligger inte på latsidan och nya projekt finns precis runt hörnet. En del har han jobbat med en längre tid men inte blivit klar med än. Annat är sådant som tiden får utvisa vad det blir. En sak är dock klar – han kommer inte sitta och vänta på att någon annan ska servera honom. Det är han på tok för mycket entreprenör för. Och kanske även lite för mycket perfektionist? Det ska ju sitta ihop med resten. Sen plingar det till i telefonen och Fredrick behöver ta samtalet. Han fick sitta ner en dryg timme åtminstone tänker jag. Nu kastas han åter tillbaks till att ”bygga stämning” – om en vecka kulminerar det igen. Med massor av musik. På en hamnplan i Arvika.

/David

Diskografi:

Album
2019, Mid Life Rehab (Remixes, Pt. 1)
2018, Mid Life Rehab

EP
2015, Social Game
2014, Stay
2014, Duned
2013, Black Heart
2013, Norge
2012, Oase
2012, Rackarain

Singlar
2019, The Threat
2016, Minimal Beauty
2016, Generic
2016, Parallels
2015, People Change
2011, Fred White – Moderation

Mer om Fred White:
Mer information om Fred White finner du på hemsidan och sociala plattformar. Och naturligtvis via musiken på Soundcloud och Spotify.