Det är ju jätteinne att ”rasa” och gapa om precis allting. Det rasas till höger och vänster om schlagerbidragen, om migrationspolitiken, om EU, om Anna Books sabbade lägenhet och dittan och dattan. Helt otroligt vad det rasas. Så, då passar jag väl på att rasa jag med. Eller ja… om vad? Och vadå rasa egentligen? Det låter ju ganska negativt faktiskt. Och just nu är det ju hur kul som helst.

Till exempel trevliga nyheter som att KATTHEM går rasande bra – i alla fall om man ska tro musiktidningen GAFFA som på senaste tiden highlightat bandet. Likaså möttes jag häromdagen av nyheten om att den rasande mysiga Bakgårdsfestivalen återuppstår i Arvika – jag längtar redan. Imorgon tisdag ska jag ikläda mig rollen som rasande stolt pappa då min dotter medverkar på årets Kyrkebyshow. På onsdag blir det stipendiekonsert med rasande duktige Simon Henriksson. På fredag släpper rasande trevliga musikerna i Rasputin sitt album i alla digitala kanaler – mer om detta lite längre fram i veckan… På lördag har Kvarteret en rasande ovanlig aktivitet då de kör en ”tribute night” till Lemmy Klister i Motorhead. Det enda som man egentligen kan säga om denna vecka är att det är rasande få timmar på dygnet för att man ska hinna med alltihop…

Nog med rasandet. I helgen som gick var jag i Högeruds kyrka och lyssnade på klassisk konsert med Stavnäs-Högeruds kyrkokör och Arvika Stråkorkester under ledning av dirigenten Göran Lindskog. Denna gång med specialuppdrag att dokumentera. Det var en trevlig konsert och denna kyrkokör var för mig en ny bekantskap. En kör med duktiga sångare och fin klang under ledning av körledare Anna Tunström. Tillsammans med de fyra solisterna Ingegerd Hultén, Anna Tunström, Roland Algesten och Fredrik Helgesson bjöds vi på en timmes vacker konsert. Det oerhört vackra avslutningsstycket, Agnus Dei ur Mässa, av P. Rips klingar fortfarande i öronen så här två dagar efteråt. Hatten av! Och sedan var det ju riktigt roligt att jobba med dokumentation igen… rasande roligt!

/David