Att försöka täcka in allt som händer på en stadsfest är nästan helt omöjligt – även en så till ytan kompakt stadsfest som den i Arvika. Jag gav ganska tidigt upp och tänkte att väder och dagsform fick styra. När väl fredagen kom och regnet öste ner under hela dagen var jag ett tag nära att strunta i allt ihop och stanna hemma i TV-soffan. Men lagom till att vi avslutat middagen hemma sprack himlen upp och solen tittade åter fram. Då blev det en dos stadsfest i alla fall. Lagom till att Môra-Per skulle soundchecka kom jag ner till torget. En modeuppvisning höll på för några nyfikna vid Fågelmannen. Några av dem som varit där längre kunde tala om att Frontline hade gjort en bra spelning trots väder, tidig speltid och mängden publik. Torget var än så länge ganska stilla. Förmodligen hade fler än jag avvaktat vädret. Men när Môra-Per till slut äntrade scenen hade lite värme i luften samt en hel del publik letat sig ner till scenen.
Môra-Per som dagen till ära släppte sin alldeles nya skiva ”Stockholm-Oslo” var på gott humör. Det mystes på scenen och i publiken över vädret, musiken, stunden. Den ende som förmodligen inte myste var hedersmedlemmen Maria Larsson (fiol) som låg hemma i ryggskott. Det är ett spännande material på nya skivan tycker jag. De nya låtarna låter fortfarande Môra-Per men är lite… jag letar efter ordet… ”bredare” kanske? Det ska bli kul att lyssna in nya skivan på allvar vid tillfälle. Att Môra-per trivs att spela på hemmaplan råder inget tvivel om. Och det är klart, de flesta i publiken sjunger eller nynnar med i de flesta låtarna. Så har det varit så länge jag kan minnas… Stämningen var både under och efter konserten mycket hög.
Starboys från Karlstad tog vid efter Môra-Per. Starboys kör en skön mix av rock’n roll och trams i ett högt tempo. Men att de oblygt bjuder på sig själva och tramsar är egentligen mest en krydda – de är framförallt duktiga musiker. Något som jag tycker gäller för det mesta de framförde men det märktes extra tydligt i exempelvis låten ”Purple Rain”. Kanske borde de addera ytterligare någon mer powerballad – det tror jag de skulle vinna på. Jag har inte sett Starboys sedan Björn Starrin och Johan Östling var med i bandet. Jag var lite rädd att Starboys inte skulle räcka till utan dem. Visst, det är inte samma sak nu, men jag tycker ändå att de lyckats ta bandet vidare. Starboys var denna kväll i bra form och gränsade stundtals till briljanta. Lite mer värme i luften och lite mer publik så hade nog succén varit ett faktum.
När väl Starboys klev av scenen började så smått publiken ändra karaktär. Det blev fler rockers och lite färre av andra… I alla fall framför scenen. Jag ska inte sticka under stolen med att Gain Eleven var det band jag såg mest fram emot att lyssna på denna första stadsfestdag. Grabbarna har det senaste året arbetat hårt och också utvecklats starkt och är idag i mitt tycke ett mycket proffsigt och tight hårdrocksband. Att de spelat runt om i Sverige och utomlands tycker jag gjort dem mer självsäkra och samspelta. Gain Eleven gjorde i och med kvällens spelning deras enda inbokade Arvikaspelning i år. Ni som missade spelningen får hålla till godo med Spotify/YouTube och själva sjunga med i låtarna ”Devils child”, ”The President”, ”Oh” och ”All I need” (YouTube-klipp längst ner i blogginlägget). Trots att kvällen var kylslagen gjorde Gain Eleven sitt yttersta att värma publiken. Något jag tyckte de lyckades med!
Säg så här. Det var inte svårt att stanna i sängen på stadsfestens dag nummer två. Regnet öste fortfarande ner när morgonkaffet dracks och morgontröttheten gnuggades ur ögonen. Det krävdes en påtår och lite mental pushning innan jag lyckades masa mig ner till torget igen. Denna gång iförd regnställ och kängor. Jag anlände lagom till att Arvika Stråkorkester skulle kliva upp på scenen. Regnet lättade nästan helt när stråkorkestern spelade ”Sommarsång” av Pettersson Berger. Och det var tur. Regn och rusk brukar inte ha någon vidare lyckad effekt på stråkinstrument. Men det höll och ljudfirman gjorde ett bra jobb att få denna stora orkester att låta bra. Orkesterdeltagarna hade lite problem med vinden som gjorde sitt yttersta för att blåsa iväg diverse noter. Men orkestern redde ut även detta hinder. Det var lite ovanligt att se en klassisk orkester stå upp och spela. Jag är osäker på om jag någonsin gjort det. Det hör ju mer folkmusiken till. Trots regn, kyla och blåst genomförde Arvika Stråkorkester en fin sommarkonsert.
Efter en god lunch i torgets restaurangtält öste regnet åter ner med full kraft. Jag bestämde mig då för att åka hem en stund och invänta lite bättre väder. Jag började så smått förbereda detta blogginlägg. Vädret blev dock inte bättre och trots att flera band återstod (bland annat funkbandet Imaginary Friends) hade luften gått ur och latmasken i mig vunnit. Arvika stadsfest 2014 var i stora delar så bra och trevlig som jag både önskade och förväntade. Men vädret gott folk, det spolade bort den verkliga feststämningen. I alla fall för mig. Tack för i år!
/David
Arvika musik 