I år är det 15 år sedan Arvikafestivalen gick i konkurs. För mig och många andra som varit aktiva i dess organisation var det en smärtsam upplevelse. Jag saknar festivalen. Jag saknar musiken. Jag saknar människorna.

För det var något visst med att en gång per år få lyssna på all möjlig musik som man knappt trodde fanns. Att få ”utsätta sig” musikaliskt för exempelvis R.A.A.M. Theaterart, Kaizers Orchestra eller Atari Teenage Riot. Det hade jag förmodligen inte gjort utan festivalen. Eller att ha tio goda vänner sovandes i vardagsrummet för att vi ska jobba tillsammans på festivalen. Det var både jobbigt och fantastiskt att leva och arbeta ihop så intensivt – en bra skola i samarbete. Det är vänner jag har haft för livet. Eller bara det lite kittlande faktum att världsstjärnor så som Motörhead, Scissor Sisters, Korn, Depeche Mode, Björk, Tool, Nine Inch Nails, Muse, Regina Spector med flera har stått på grusplanen på Vik och spelat är… svindlande! 19 genomförda festivaler blev det innan konkursen.

Men, olika arrangemang kommer och går. Precis som med engagemanget runt dem. Och på samma sätt som jag personligen så djupt saknar Arvikafestivalen finns det de som lika mycket saknar exempelvis den smått unika Jözzejassen, eller de många helgkonserterna i Arvika Folkets park eller den urmysiga Bakgårdsfestivalen. Det handlar förstås om vad publiken vill ha och om ekonomi. Men det handlar också väldigt mycket om engagemang. Alla delar behövs men saknas engagemang så blir det inget alls.

Just nu arrangeras Viksholmsfestivalen – en av sveriges allra äldsta festivaler. Och i dess halvtid kan jag dels konstatera att det finns fin återväxt på arrangörssidan och dels att det finns bredd i programutbudet. På ”Hôlmen” samsas, metal och pop med progg och visa. Här nedan ser du några foton från fredagens konserter. Ikväll har du möjlighet att se ännu fler!

Bloggen du nu läser på föddes ur det vakuum som Arvikafestivalen lämnade efter sig hos mig. Det var en känsla av tomhet som jag behövde fylla med något. Men även en förhoppningsfull växande insikt av att det måste finnas mer musik i Arvika än den festival jag saknade så mycket. Och visst var det som jag misstänkte.

18 juli 2012 är bloggens födelsedag. Knappt 600 inlägg senare så är vi framme vid det här. Och jag kan åter igen konstatera att Arvika är en fantastisk ort att bo i om man vill konsumera musik! Till exempel var det 2025 minst 536 konserttillfällen i Arvika. Fatta vad många eldsjälar som engagerar sig året runt för att vi övriga ska kunna ta del av allt detta!

Så här på årsdagen så sänder jag en särskild tacksamhetens tanke till Arvikafestivalen. Till arrangemanget. Till vännerna. Till musiken. Tack – jag hade inte varit samma människa utan Arvikafestivalen! Jag fortsätter även ett tag till och dokumenterar musiklivet i Arvika. Var rädd om dig – vi ses framöver!

/David

PS. Vill du lyssna på musik idag så kan jag tipsa om följande: Viksholmsfestivalen, Gammelvâla i Brunskog, Musik i sommarkväll i Mikaelikyrkan, Musik vid helgsmål i Stavnäs kyrka, Erik Meduza på Olssons brygga.

PPS. I dagarna gjorde P4 Sveriges Radio Värmland en kort intervju med Fredrick Berntsson om ovan nämnda Arvikafestivalen som en av Värmlands viktigaste musikaliska platser. Lyssna här.