10.000 övningstimmar

Uttrycket att ”det krävs 10.000 övningstimmar för att bli riktigt bra på något” har du säkert hört många gånger. Det har i alla fall jag gjort. Teorin bakom uttryckssättet lanserades för många år sen och blev populär då den på ett enkelt sätt beskrev att det faktiskt krävs arbete för att ta sig någonstans. Och det oavsett om det rörde sport, studier, musik och så vidare. Men teorin har, efter vad jag förstått, på senare tid fått en hel del kritik om att det faktiskt inte räcker med de 10.000 timmarna. Teorin i sig är lite för enkel. Jag har hört skeptiker framföra sådant som att det också krävs ”arbetsminne”, ”disciplin”, ”motivation” och ”tålamod”. Själv har jag, utan att komma särskilt långt, funderat på att ett begrepp som mål/målbild kanske behövs i ekvationen… Men alldeles oavsett om teorin inte är helt och hållet vattentät så är den illustrativ nog för mig i många sammanhang.

På senare tid har jag haft förmånen att gå på två riktigt bra konserter. Vid de två tillfällena har två, av varandra ganska olika, Arvikaband stått på scen. Band som, trots sina olikheter, har gemensamt att de lagt ner mycket arbete i replokalerna för att få till det sound de har idag. Hur många timmar ska jag låta vara osagt, men det är många.

Children Of The Sün. Foto: David Fryxelius.
Children Of The Sün. Foto: David Fryxelius.

Första konserten jag var på var releasen för skivan ”Roots” av Children Of The Sün på Ritz. Och om deras första skiva var bra så var nya materialet en klar utveckling framåt. Dels har låtarna i sig utvecklats men det slog mig allra mest var att soundet mognat. Det händer mer i musiken nu. Det är ”fylligare” om man så vill. Jag har sett och hört bandet ett antal gånger genom åren och följt utvecklingen. Allt blir bättre för varje gång. Övningstimmarna ger resultat… Vid denna konsert spelade de ”bara” nya materialet. Det ska senare bli intressant och se om det lite mer mogna soundet även flyttat in bland de äldre låtarna. Men det får vi återkomma om…

Gaarden. Foto: David Fryxelius.
Gaarden. Foto: David Fryxelius.

I förra veckan åkte jag ner till Nöjesfabriken och lyssnade på Gaarden. De agerade förband till Vulkan som släppte sitt nya album. Gaarden tror jag gått lite under radarn för många Arvikabor. Även om jag gillar bandet skarpt så inbillar jag mig att de inte är lika ”lättlyssnade” som andra rockband. De spelar en progressiv rockmusik som av och till är tekniskt utmanande. En del av er hörde säkert bandet göra en finfin spelning på Viksholmsfestivalen i somras. De har i mitt tycke sedan sommarens spelning blivit både bättre och tightare. De är härliga att lyssna på och det märks att med mer rutin så slappnar de av lite och nu syns det också att de har kul på scenen. Och de stod på Nöjesfabriken på grund av hårt arbete och gigande i Livekarusellen. I sommar har du chansen att höra dom spela när de står på scen på Putte i parken. Hårt arbete lönar sig.

Båda banden är drivna och övar mycket. Och jag tror att de, tack vare att de är band, sporrar varandra att bli bättre. Att de pushar varandra att lägga ner den där tiden som krävs för att komma vidare. För att utvecklas. Det är något fint i det. Och båda banden är ytterligare kvitton på att man kan utvecklas fint via replokalen. Vart hade band som till exempel Enforcer eller Tribulation varit utan sina övningstimmar? Nej, länge leve bandkulturen. Och länge leve replokalen!!

Och som någon skämtsamt sa; ”övning ger träning”.

/David

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.